Cyklar i massor, lite mat och medaljerad hund

Idag gick den årliga mountainbike-tävlingen Höstrusket av stapeln. Denna gång på Lv5 vid Södra Berget här i Sundsvall. Johan var med i klassen för 8-9-åringar. Trampade på som en tok och vann med 2½ min distans till tvåan. Otroligt bra gjort!

Så här såg det ut när gänget med de lite äldre cyklisterna skulle ge sej iväg.

Vickan var förste grillmästare och sålde hamburgare på löpande band. De smakade bra, kan jag tala om.

Alfred var på plats. Provade fyrhjulingen, som tyvärr fick skickas ut för att undsätta en knäskadad kille. Usch. Sen "praoade" Alfred lite med Johans medalj och provade på att stå överst på prispallen också. Såg ut som om han trivdes där *S*

Även Ida förärades med medalj en stund. Tilldelat "Bästa Hund" *ler*

Hon träffade en wheaten-kille, som hon till och med ville leka med. Det blev dock inget av med det. Platsen var liksom inte lämpad för hundlek, men kul att hon var på så gott humör.

Hon lyckades också tigga till sej x antal bitar hamburgare bara genom att vara sååå söööööt. En lyckad dag även ur en briards synvinkel, tror jag.

 Lagar en hel långpanna med lasagne. Den blir precis hur god som helst. Men fy, vad jag tycker att det är trist att laga lasagne. Äta den är ok, men laga den...

Stor sats köttfärssås, som knappt får plats i grytan = kladd på spisen.
Ostsås = alltid fastbränd i botten på grytan. Svinto-skrubb...
Och så pyser lasagnen över långpannekanterna, såklart = fastbränd lasagne i ugnen.

Men jo, det är gott ändå! *S*

Sen tar jag en tur på min cykel. Såklart att det börjar regna då. Men kolla, vad det är bra att ha både skärmar och pakethållare. Skärmar gör att jag slipper se ut som cyklisterna i Höstrusket (leriga från topp till tå) och på pakethållaren klämmer man lätt fast en hittad pantburk. Fast när jag strax efteråt hittade en till, så fick jag ju stoppa den i fickan.

Två kronor rikare kom jag hem. Finemang, eller hur?!

Sen blev det hundpromenad och sen blev det mörkt och dagen tog slut.

Kommentarer

  1. Ja så kan det vara med en man med sinne för köttfärs :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och sen sa den där Mannen nåt om att "nu är väl köttfärsen slut i frysen".

      Men, si, det är den ICKE! Den tar nog aldrig, aldrig slut... för Sinnet för köttfärs är outsinligt *S*

      Synd att jag inte fick nån bild på sonen er, när han satt på dina axlar och applåderade och tjoade "Trampa på!". Han är ju bara för härlig!

      Radera
  2. Bra gjort av Johan! Det är väl andra året i rad han tar hem guldet? Båda vikarier var fina i medaljen, de också.

    Bra jobbat med burkarna! Det är faktiskt hela två stycken som inte riskerar att blåsa in på en vall och hamna som strimlor i en ensilagebal med de hemska följder det får.

    Bara för att du vill bli av med liiite av köttfärslagret i frysen, behöver du ju inte ta i så! ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, där har du alldeles rätt. Han fick guldmedalj förra året också, men då var konkurrensen inte så tuff. Fast nästa år har han blivit så gammal att han ska köra nåt som kallas för tävlingsklasser och då blir det kanske hårdare, men egentligen... hur viktigt är det att vinna??? Huvudsaken är verkligen att ha kul och trampa på, ha härliga klubbkompisar som hejar längs vägen och en mysig gemenskap. Och som extra plus, utomhus!

      Jaja, nog om det.

      Burkarna slipper hamna i någon komage och det är bra. Kossor är lite korkade, som äter sånt. En häst skulle aldrig sätta i sig det, utan nogsamt pilla undan det. Men nu hamnar burkarna i återvinningen och det är där de ska vara.

      Köttfärslagret minskade inte nämnvärt för att jag gjorde en bautalasagne och en biffmiddag. Nänä. Här finns mat så det räcker till många! *S*

      Radera
  3. Stort grattis till Johan och till de som fick prova på att bära medaljen! Blev trots allt riktigt bra väder igår. Tur!

    Lena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, supertur med vädret hade ju alla som var på utomhusaktiviteter igår. Som du, t ex.

      Radera

Skicka en kommentar