I stan... och hål på hunden(!)

Varning! Längst ner i det här inlägget finns en otrevlig bild. Är du lite känslig så titta inte!

Hussen skulle till tandläkaren för att dra ut en visdomstand idag på morgonen. Ida och jag följde med så långt som till parkeringen utanför. Därifrån tog vi oss en promenad till...

 ... Skönsberg, där vi lämnade några chokladkort, som skulle skickas som julklappar idag. Tur att jag hann få dem klara i tid!

Ida tycker att det här är ganska lattjo, vi möter folk och hundar (tre stycken!) och hon sköter sig exemplariskt. Det är mycket att lukta på, annat än sånt som finns i skogarna här hemma. Spännande och kul.

Morgonljuset gör stan riktigt vacker.

Vacker är dock ett adjektiv som jag inte väljer att använda om Idas nacke just idag. Det har gått hål på den! Sedan flera veckor har hon ett annat, mycket mycket mycket mindre hål på höger sida på kroppen. Det har varat sig lite, som en finne ungefär.

För ett tag sedan fick hon en ny knuta i nacken. Ja, hon har ju lite fettknölar och knutor både här och där på kroppen och jag försöker att låta bli att bekymra mej så mycket över det. Själv är hon ju förstås helt obekymrad. Men plopp! Så blev den lite större häromdagen, den lilla ärtan i nacken, och i morse märkte jag att den vätskade sig och när jag rotade runt lite, klippte bort lite päls och klämde lite... så var den som en riktigt stor och rejäl finne. Urk.

Varför går det hål på hunden? Som sagt var, jag försöker att inte bekymra mej så mycket, men det här känns inte riktigt bra. Jag tvättade rent i morse, men nu är det hur geggigt som helst igen.

Pigg och glad är hon ändå. Lite smått galen, till och med. Ville busa och leka och knycka mina vantar idag. Hoppar och skuttar och ser inte ut att må dåligt alls.

Jaja... jag ska väl inte hetsa upp mej, men...