Iskalla nätter ger stenhård skare att gå på. Idag tog vi en tur i den här skogen. Spången byggdes så sent som förra året. Den gamla var murken det var med livet som insats man tog sej över på den. Den nya är fin och stabil och har ett ordentligt räcke att hålla sej i också.
Men, vintern har gått hårt åt den omkringliggande skogen och ett smalt träd har fallit över spången och tagit med sej en bit av räcket, precis där det är som längst ner till vattnet och där det verkligen brusar fram just nu. Jag samlade själv mod och bestämde mej för att våga gå över. Att man dessutom var tvungen att kliva över den lilla smala sneda stammen som ramlat över spången, ja... det var lite läskigt. Jag hade inte uppskattat att trilla ner.
Tosca provade ett par gånger, men bestämde sej för att det var för farligt och vände om och gick tillbaka...
... för att istället vada över. Jag blev lite blek, för det är som sagt var strömt och full fart på vattnet här. Men det gick bra, tack o lov.
En glad och lycklig briard tokrusade omkring på skaren. Man kan inte bli annat än glad när man ser henne, lilla älskade hunden.
Speedy Gonzales aka Tosca.
Efter skogen hade jag gjort mej förtjänt av en räkmacka à la Flavors i Njurundabommen. Otroligt mycket räkor och så världens godaste, varma bröd till det, ett helt kokt ägg, sallad, tomat, gurka, paprika och nån sorts vit dressing/sås. Alltså... den är makalös!
Kommentarer
Skicka en kommentar