Jag får skylla mej själv

Åh. OM jag hade tagit med mej kameran ut idag... ja, då hade nog de här bilderna varit riktigt fina. Men nu var inte planen att vi skulle till Klampen alls, fötterna bara gick dit av sej själva, när vi väl kom ut. Och inte var det solsken heller, när vi gick. Den dök bara upp helt plötsligt.

Och därför ser bilderna ut som de gör, tagna med samma mobil som igår. Suck.

Där nere är det en jättekonstig is-knöl. En mysko sak som sticker upp ur isen. Den fick sej en utskällning av fröken Päls. Hon blev riktigt förbaskad, när den valde att bara ligga kvar trots hennes ilskna ansträngningar att skrämma iväg den.

 Den är nog lite farlig? Kolla in svansföringen.. *S*

Nåja. När den nu inte gick att skrämma fick den väl ligga kvar där, då. Istället letade Tosca reda på en Prima Pinne att bära med sej. Mycket roligt.

Här var det ju så vackert. Solen. Hunden. Strandkanten med frusen sand och så isen utanför. Men syns det på bilden? Nä. Det gör ju inte det. Jag får skylla mej själv. TA MED KAMERAN NÄR DU GÅR UT. Note to myself.

Kommentarer

  1. Så vackert med berget i bakgrunden. Höjder saknar jag verkligen här.
    Och Tosca hittade ett fantastisk spjut så hon skulle kunna försvara sig mot elaka isknölar! 😁

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon beväpnade sej ordentligt, minsann *S* På den där kullen finns det faktiskt en slalombacke, så pass hög och brant är den. Nolbykullen heter den och ligger "typ" mitt i Kvissleby.

      Radera
  2. Hon kan konsten att roa sig, den guldiga. Vackert har ni det där uppe!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jodå. Det är fint. Speciellt när man dekorerar med en GuldHund *ler*

      Radera

Skicka en kommentar