Lördag förmiddag

Efter en liten halvtimmes koppelpromenad och sedan frukost måste Vida vila lite igen. Hon ÄR verkligen trött efter de här dagarna tillsammans med överenergiska Tosca.

När vi väntat ett par timmar efter frukost begav vi oss ut på Idas Hata-stig. Här är skylten som jag har fotograferat ett stort antal gånger tidigare, men den är ju så kul med sina två kul-hål. Ha! Vad vitsig jag var nu då.. *S*

Hundarna poserade snällt. Vida till och med log litegrann.

Här försökte jag få kameran att återge glittret i gräset. Gick ju inte alls. I verkligheten glittrade frosten i alla regnbågens färger och det var alldeles otroligt vackert. -6 grader på morgonen och fortfarande under noll en bit fram på förmiddagen (och faktiskt hela dagen sedan också).

Så tänkte jag att hundarna skulle få busa en stund i sandtaget, något som Tosca tycker är så jättekul. Det tyckte inte Vida. Hon fattade inte grejen med att flänga där upp och ner och ner och upp... så jag kopplade dem och gick iväg över vägen ner till Hedsjön.

Och tur var väl det, för klippeti-klippeti-klopp på den frusna grusvägen kom "våra" sommarhästar. Ja, alltså de som gick på bete en liten bit ut mot udden från oss räknat. De där söta ponnyerna som kom travande när vi gick förbi. Den ena till och med gnäggade åt oss(!).

Ja, hur som helst, så var det ju bra att hundarna var kopplade och ur vägen när det fina ekipaget svängde in på grusplanen nedanför sandtaget. Det hade kunnat bli lite dumt om de var lösa där och då... 

Som sagt var, vi gick ner till Hedsjön. Och där hade jag förstås tänkt att hundarna skulle busa omkring och jag skulle stå där med kameran i högsta hugg och få en massa trevliga bilder. Det sket sej, det också. Vi hade inte mer än kommit dit, så kom det två människor till! Med varsin hund i snöre. Den ena gillade inte andra hundar och baxades lååååångt åt sidan, så jag kunde gå därifrån. Jo, för jag gav liksom upp här. Hästar, folk, hundar... äh, vi fick gå nån annanstans så hundarna fick busa mera.

 Vackert var det iallafall.

 Men det här var den enda bilden jag fick med mej.

Det var förmiddagens lilla äventyr, det. Jag har ett gäng bilder från eftermiddagen också, men orkar inte gå igenom dem nu. Kommer kanske imorgon, vi får se.



Kommentarer

  1. Ja, det var vackra bilder! Vilken tur att flickorna var uppkopplade - även om det säkert gått bra ändå - dom verkar coola de där små hästarna.

    Att Vida väljer att ta det lugnt istället för att rusa runt i ett sandtag, det kan vi förstå ;-) Bättre då att posera vid kul hål - tänk vad särskrivning kan leda till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hästarna är säkert supercoola, men när det kommer en vilt skällande briard i 150 knyck emot dem... ja, då kanske till och med de blir lite skraja? Jag VET ju inte om hon hade betett sej så, men jag skulle inte blivit förvånad, tyvärr. Hon är en gnutta ouppfostrad, faktiskt.

      Särskrivning är ett otyg, men visst kan det bli tokroligt ibland *S* Vida är inte av riktigt samma typ som Tosca, som visst tycker att sandtagsrusning är en utmärkt sysselsättning vilken dag som helst! Knasboll.

      Radera

Skicka en kommentar