Trögfattad...

 
Alldeles innanför grindarna på Klampen hittade vi denna lilla skylt. Jag läste och tittade och funderade. Så tittade jag mej omkring för att hitta nån sån där fin sten att lägga i cement"skålen". Hittade ingen men sparkade loss en sten ur den jordiga vägen och lade dit den. Det såg inte bra ut alls. Den hade liksom fel färg och fel form och passade inte alls in i samlingen.

Sen funderade jag lite till, tog bort min sten och tror att jag förstod rätt. Äntligen och till slut, då. Man skulle nog ta en sten till höger och lägga den i plåtburken till vänster?! Så gjorde jag iallafall *S*

Trögfattad. Jajamensan.
 Lika lite kan jag förstå hur man kan lämna en grillplats med en eld som brinner så här pass mycket fortfarande. Inget folk någonstans och det blåste ganska kraftigt. En enda förflugen gnista och hela Klampen (som har mycket lövträd och därmed mycket löv på marken, torrt som fnöske...) blir en skogsbrand. Hur i hela friden tänker folk?!?!?

Tosca sneglade lite misstänksamt på vågorna som sköljde in över stranden.

Men att hämta en pinne kunde hon inte motstå!

 Träbit. Fin.

Grönt, grönt, grönt... och så dessa jordiga stigar som blir under så täta lövverk som här. Blöta tassar blir svarta tassar...


Världens sötaste lilla nos.

Kommentarer

  1. Ja, det där var ju nästan världens sötaste nos - nästan iaf, i konkurrens med två schnauzernäsor... En underbar näsbild, man vill liksom bara pussa på den!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tur att man gillar sina egna nosar bäst! Det är så det ska vara *ler*

      Radera
  2. Glömde, den där stengrejen, där hade jag oxå varit lite trögfattad. Att du kom på hur det skulle gå till imponerar...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Såg ju när jag lade dit min helt felformade och för stora sten bland de andra där till höger att nej, det var inte så det var tänkt. Jag måste sett lite rolig ut när jag stod där och funderade *ha ha ha*

      Radera

Skicka en kommentar