Bakat och brakat

 Grova tekakor, tänkta till Briardklubben...

... och en rabarberkladdkaka med smultopp. Denna provbakades för att kolla om den är god. Isåfall blir det kanske nån sån också till briardfolket. Kladdig blev den iallafall. Lite för kladdig. Men man kan ju grädda den lite längre och kanske öka på potatismjölet lite på rabarbern... får fundera lite på den här. Inget fel på smaken, dock.

Bakade även ett "plåtbröd" med gryn och frön. Jättegott och lätt att baka. Fotade det dock inte. Delar av det är redan uppätet och resten ligger i frysen.

Detta var alltså Dagens Bak.

Jo, för jag gjorde några mackor på nybakat bröd och så åkte vi till sjön Marmen, där vi möttes av den här lille gynnaren.

Satte oss på en liten bänk och beundrade utsikten medan vi mumsade mackor. Tosca kröp in och lade sej under bänken. Det skulle ju kunna komma en mygga flygande förbi...

 Sen tog vi oss en promenad. Över bron och bort förbi campingen på Öhn.

Samma bro ur en annan vinkel.

 Vi traskade förbi Tuna kyrka. Jag gillar både klockstapeln och den lilla solen i portalen.

Den här lilla vägen går förbi klockstapeln och till vänster innanför det snygga staketet ligger prästgården.

I slutet på den här vägen, när jag svängde av ner mot sjön vek sej vänsterfoten och...

 ... ett rejält skrubbsår blev resultatet. Det svider, men det kommer ju att läka ihop snabbt. Och detta var alltså Dagens Brak.

 En slurk vatten i värmen.

Och sen gick en Smilla förbi med sin husse. Hon var 9 år och genomsnäll. Dock inte speciellt intresserad av Tosca.

På kvällskvisten var vi ute i trädgården här hemma och busade lite rallymoment. Det funkade bra. Hon verkade koppla bort myggorna och vi hade skojigt tillsammans. 

Vi gick mellan några koner och så slängde jag iväg pipisen, Tosca for efter som ett jehu, fick syn på pallen (som vi hade övat några frontmoment på en stund innan), sprang dit och klev upp med pipisen i munnen. Mycket nöjd med sej själv. Duktiga, söta Tosca. Älskar denna fina hund!

Kommentarer

  1. Baket: mums vilka fina bröd! Du löser nog kladdprobemet med kladdkakan, det är jag övertygad om!

    Braket: AJJJJ!!! Ja, läker snabbt men svider rätt bra, kan jag tro.

    Vilken perfekt sjö Marmen ser ut att vara ssk för hundplaskare. Långgrund och härlig och så de vackra höjderna att vila ögonen på.

    Kyrkan var fin och solen i portalen pricken över i. Pricken över i är sannerligen också att Tosca vågade att träna igen och som alltid tänka klokt. "kombinera Pipen och Pallen gör matte stolt och ger stor utdelning. För jag är bäst!"



    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, antingen löser jag kladdproblemet eller så bakar jag helt enkelt en annan sorts kaka. Så kan man också göra! *S*
      Svider på benet gör det, men såklart att det är ett litet övergående bekymmer.

      Tosca är en knepig hund. Idag ville hon absolut inte kliva upp, jag fick väl mer eller mindre tvinga henne ur bädden fram emot elva-snåret. Vi skulle åka och lasta lite ved... Sen var hon helt med på noterna när vi skulle ut i skogen en sväng - hurra, vad kul! När vi kom hem låg hon som en pascha i bilen igen och tyckte att det kunde hon väl få göra.

      Visste jag inte bättre skulle jag tro att det var nåt fel på henne, men det är nog inte det?!

      Radera
    2. Nej, det ÄR nog inte det, haha!

      Radera
    3. Men hon är en speciell individ, med rätt många egenheter som inte riktigt liknar nån annan. Fast det är ju bra. Man ska vara unik!

      Radera
  2. Nä nu... är det du som sätter igång processen "undersöka fotproblem"! Det där låter inte alls bra och du MÅSTE göra något åt det innan det blir än värre. Fötter är viktiga redskap och värda att tas omhand... Dax att ta itu med situationen! (Om du inte redan gjort det förstås, vi bloggvänner vet ju inte allt...)

    Härligt att Sötnosen kan samla ihop sig till träning trots myggskräcken!

    Och du, härliga bröd/kakor! Briardfolket kan va nöjda med att ha en sån' bagare...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är klok som en bok, Cecilia. Du har rätt i så mycket. Bloggvänner vet inte allt, till exempel. Men just i det här fallet känner du mej rätt bra, nej jag har inte gjort nåt alls åt fötterna. Eller jo, jag har ätit antiinflammatoriskt/smärtstillande några dagar på eget bevåg och tänkte att det kanske skulle kunna hjälpa. Ville tro det, alltså.

      Hoppas att briardfolket blir nöjda, men hur ska man kunna veta hur mycket de tänker äta?!?!? Det undrar jag...

      Radera
  3. Hej ! Jag bara älskar att läsa om dina och Toscas bravader. Hon är verkligen en helt underbar varelse. Det här "plåtbrödet" du inte la ut någon bild på låter väldigt spännande, kan du tänka dig att dela med dig receptet till en anonym läsare som alltid letar efter nya recept ?
    Hälsningar från Helene i Broddetorp (vid Hornborgasjön i Västergötland).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Helene!
      Så roligt att du gillar min blogg och Tosca! Ibland undrar jag om någon överhuvudtaget läser här *S* men jag skriver mest för min egen skull, så egentligen spelar det ingen roll. Men som sagt, jätteroligt att du kikar förbi och trivs!

      Självklart kan jag lägga ut receptet på plåtbrödet. Kommer så fort som möjligt, annars glömmer jag...

      Radera

Skicka en kommentar