Rally

Vickan skulle jobba på rallytävlingen idag. Funktionärer är det ont om. För att smidigt och bra komma dit sov hon över hos oss inatt. Tosca sa hej, hej, hej när hon kom igårkväll, men gick sen och lade sej och sov som vanligt i sin bädd.

Men i morse... swisch!!! så var den morgontröttaste av dem alla, Tosca alltså, uppe långt före tuppen (det vill säga, när min klocka ringde) och skuttade glatt upp i bäddsoffan för att hålla Vickan sällskap. Rackarhund! Hon sover ju aldrig med mej...

Det slutade förstås med att jag satt där på sängkanten och matade Ers Kungliga Höghet med sked... jodå.

Gott om folk på klubben. Ja, gott om hundar också, såklart. Kyligt, det var skönt med långkalsonger och mellan varven åkte både jacka, mössa och vantar på också.

Här är dagens första bana, signerad vår klubbs egen domare Lena. Hon gör det alltid lite klurigt och roligt.

Här var det till exempel två snurrar efter varandra. Och det hade väl kanske inte varit något stort bekymmer, men just precis DÄR satt domaren och skrivaren på sina stolar... vilket gjorde mej lite orolig.

Därborta ser man dem. Domaren och skrivaren. Och Tosca och jag på väg mot start. Snurrarna hade jag inte behövt bekymra mej för alls, de gick så fint så. Men jag kunde ju låtit bli att trampa på henne på väg in i slalomen... det strulade till det lite för oss.

Men inte värre än att vi ändå lyckades få ihop 82 kvalificerande poäng och därmed fattas nu "bara" ett resultat innan vi är uppflyttade till avancerad klass.

Och det resultatet hade vi kunnat göra idag, för det var dubbla starter. Men, men... ALLT kan hända i rally. Gräset på plan nummer 2 var sunkigt och Tosca ville helst inte sitta. Hon kunde ju bli blöt i stjärten, gudbevars. Men jag försökte vara tydlig och uppmuntrande och det gick rätt skapligt ändå. Jag tabbade mej på en skylt, där jag satte henne där hon inte skulle sitta (dumt som tusan, kostar 10 poäng för fel övning) men vi tog oss igenom banan lugnt och ganska metodiskt.

Tills vi kom till tredje skylten från slutet. En simpel höger om halt. Där hade hunden före oss, en jättelik harlekinfärgad grand danois bajsat. Löst. Typ koblaja över ett stort område. Man hade flyttat skylten nån halvmeter för att vi skulle slippa sitta mitt i smeten. Tosca är dock, som de allra flesta hundar, utrustad med näsa... så hon ville överhuvudtaget inte gå i närheten. Hon backade ut och iväg och bort ifrån mej och när jag lockade på henne såg hon helt vild ut och undrade om jag hade blivit helt tokig?!??! Sätta prinsessfötterna och den vackra stjärten DÄR?! I geggamojjan?! Aldrig i livet!

Jag ville inte vara dum och tvinga henne till något eller ge henne en taskig tävlingsupplevelse så vi klev helt sonika av banan och bröt, blev diskade... sen gick vi in på banan igen. Vi var sista startande. Så vi gjorde lite bus och lek och käkade lite godis och gjorde det hela till en go och glad grej istället för nåt äckligt och läskigt.

Så kan det gå.

Nu får jag leta oss en ny tävling att skaffa det sista resultatet på istället. Blir nog säkert bra.