Heeeemma!

Mobilbild som får illustrera hur oerhört glada vi är att vara hemma igen. Till och med Tosca verkar nöjd med det. Senast vi var borta en hel vecka var hon deppig i flera dagar sen vi kommit hem.... det såg ut som om hon hellre varit kvar hos Erik och Inger. Men nu ser hon ut att vara nöjd med att få busa järnet i skogen tillsammans med mej.

 Något lugnare tempo och tungan rätt i mun.

 Glad och go! Underbaraste underbara Guld-Hund! SOM jag har saknat henne!!!!

Både bada OCH äta pinne samtidigt. En Perfekt Plats.

 Allas ben blev en aning leriga när Tosca kom upp ur plurret. Och jojomensan, idag var det shortsväder i Norrland. Hurra!

Och inte nog med att solen sken och värmen var riktigt go', just precis här hörde vi göken också. Så nu får jag gå barfota, om jag vill. Enligt en gammal regel som min pappa hittat på. Alltså, när man har hört göken får man ta av skorna, för då är det tillräckligt mycket sommar. Hoppsan, vad fort det gick!

Tosca badade överallt där hon kom åt. Vackra kabbelekor växte här och var också.

video
Som sagt var... så fort hon kom åt, så blev det bad och bus. Här har vi kommit fram till sjön Mingen och Tosca roar sej kungligt.

Idag var vitsipporna inte lika frusna och "ihopsnörda" som senast. De fällde istället ut sina kronblad och sörplade i sej allt solsken de kunde få.

Kvällspromenade blev på Klampen, där Tosca klev omkring på klipporna en stund. Och badade fötterna, förstås *S*

Väldigt lågt vatten.

Tosca meddelade att hon ska börja med en ny sport, nämligen orientering. Istället för att stämpla så kan man antingen a) äta upp skärmarna eller b) apportera in dem och överlämna allihop vid målgången!

Hon är kreativ, den lilla donnan.

Innan vi lämnade den lilla klampiga ön satte jag mej ner på en rastplats och bara njöt av friska luften, fågelsången och solen. Strax intill låg en enorm vedhög, fri att använda om man vill grilla eller så. Tosca tog sej genast an en ny uppgift, denna gång gjorde hon en massa tändved. Späntade upp och lämnade små fina stickor efter sej.... knasfian! Kärlek.

Sista svängen hemikring innan natten blev en upplivande historia, i Toscas mening i alla fall. Plötsligt stod vi öga mot öga med en ganska stor grävling. Den blängde på oss några sekunder (men jag hann givetvis inte slänga fram telefonen och fota den, inte en chans) och bestämde sej sedan för att vända 180 grader och lubba iväg på stigen i full fart framför oss. Tosca tyckte att det hade varit en superidé att springa efter och (bara) se vart den tog vägen, men hon hade Koppel På, så det blev inget alls av med det. Jag till och med sa till henne på skarpen att man faktiskt inte får ägna sej åt såna aktiviteter alls. Hon hade ingen större lust att förstå det, men rättade in sej i ledet och gick fint i sitt snöre, om än aningen spänd och med lite längre hals än vanligt.

Och tro på tusan! så stötte vi på ett stycke grävling till. Eller om det var samma, kanske. Lite längre fram och denna gång var den bara vid sidan om stigen. Kära nån. Jag fick berätta för fröken Guld-Päls en gång till, att näää... man springer inte efter såna där, serru.

Åkej. Jag hör. Sa Tosca. Men hon tänker inte komma ihåg det.

Kommentarer

  1. Åh, så skönt att ni är HEMMA! Fast jag hoppas att ni har haft det väldigt bra, det gör jag förstås. Kanske blir det lite berättat om det också.

    Härlig Glad-Tosca som fick göra skogarna och havet igen: skogarna kvistigare och havet plaskigare, ja underbarare helt enkelt. Tror hon har vant sig vid att ni försvinner en vecka ibland. Den gången du skrev om kommer jag ihåg, hon kände sig lite bortskuffad och visste inte för hur länge. Hos "bästa hundvakterna" hade hon det härligt - vilken tur du har där - "men när man inte vet och förstår", sa Tosca tjurigt.....

    Nå, nu vet hon att ni alltid kommer tillbaka och det är mycket roligare att fixa tändved när man inte gjort det på några dagar och hästarna klarar sig nog utan henne tills nästa gång.

    Grävlingar kan vara attans snabba men Tosca mår nog bäst av att slippa närkontakt! :D




    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har berättat lite om det. Här under. Väldigt lite. Kanske orkar jag gå igenom alla bilder och lägga ut några till, kanske inte.

      Det är underbart att vara hemma hos Guldet igen, även om jag vet att hon har det otroligt bra när hon är på semester. Hon har varit med i ett nytt stall och charmat nya människor också *ler*

      Grävlingar är snabba som vinden, men jag håller med dej... Tosca behöver inte prata närmare med dem. Det är helt onödigt.

      Radera
  2. Välkomna hem! Det har varit liiite tomt... Så härligt att få komma hem till den svenska sommaren. Nu ser vi fram emot den dagliga Tosca-dosen igen.

    Den där grävlingen skulle vi inte vilja möta, vilken tur att Tosca hade koppel på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Nu hoppas vi att värmen kommit hit till norr och att den stannar kvar i mer än nån dag. Försökte proppa resväskorna fulla med solsken när vi skulle åka hem, men vet inte om det gick så bra.
      Det finns både rådjur och grävlingar. Och GRANNAR. Ungefär där vi gick igår. Allra mest för de sistnämndas skull måste hon ha koppel på, vilket är bra för de två förstnämnda också... *S*

      Och ja, nu blir ni bombarderade med nya bilder av Tosca dagligdags framöver. Ingen kommer undan mitt lyckopiller mer!

      Radera

Skicka en kommentar