Dagen efter...

Nejdå, vi är inte ett dugg bakis, trots att vi kalasade ordentligt igår kväll *S* På bilderna ser det ut som om vi har varmt och skönt vårväder, men vindarna är kyliga och det är mycket mindre behagligt än det ser ut. Men mysiga, vattenfyllda diken har vi. Undrar vad Tosca funderar på här på bilden? Om hon ska dyka ner och fånga nåt där nere, eller??

Sen fick vi väldigt varierande aprilväder under hela dagen. Snö i flingor stora som dasslock, regn, hagel och sol om vartannat.

Vi var på det där stället som jag kallar för Älgbensvägen, helt enkelt för att det legat ett rejält älgben där väldigt länge. Av det återstår numera bara lite benrester och så förstås själva klövarna. Tosca plockade med sej en sån idag och strax innan vi kom tillbaka till bilen blev hon orolig och lite lätt desperat. MÅSTE gömma klövbiten!!! Så hon drog iväg ner i närmaste hål, krafsade undan en massa blöt mossa, stoppade noggrant ner klövbiten och täckte omsorgsfullt över med mossan igen. Sådärja, då ligger den väl kvar tills nästa gång vi kommer?! *S*

Behövde köpa dammsugarpåsar, byta ett par skor som inte ville passa på mina fötter (30 dagars öppet köp - använd och spring så mycket du vill, är du inte nöjd inom 30 dagar så kom tillbaka och byt skor!!!) och så hade Vickan tipsat om att "våra" bestick finns på rea på Ikea... och vi behövde komplettera till Mellansjö... så det fick bli en snabbspring in i detta shopping-Mecka också.

Men raskt ut igen och iväg till Kovland, eftersom vi råkat få Anders' släpvagnskontakt kvar på vår bil och han behövde få igen den. Medan Sture fick en kopp kaffe i köket och snackade lite strunt med sina söner tog Tosca och jag en promenad på "hästvägen". Där fanns det massor att lukta på för det här är landsbygd på riktigt. Nötkreaturen var utsläppta i sin jättelika hage och vi mötte en lika jättelik traktor på den här smala vägen. Vi fick kliva ordentligt åt sidan för att inte bli mosade under hjulen!

Så hem och klippa häcken med den av Anders lånade elektriska häcksaxen. Hade jag låtit bli att vara så kaxig och inte sagt nåt om att klippa av sladden så hade det känts lite mindre dumt när det faktiskt hände. Hade klippt nästan hela, hade kanske 3 meter kvar... flyttade mej på andra sidan stängslet och glömde bort att kolla var sladden tog vägen då. Dumma mej. Tur att vi har (ja, hade... då) två såna långa skarvkablar. Nu får vi investera i en ny. Suck. Körde undan alla ihopräfsade löv med den nya skottkärran. Den höll! *S*

Sen blev det bakning av. Tosca-krämbullar, som är precis så gott som det låter, men rätt omständigt att göra. Det ska kavlas och göras vaniljkräm och toscasmet och jäsas i omgångar och penslas runt om den där krämen, ett himla pyssel helt enkelt. Och sen kan man inte bara slänga ner dem i en påse i frysen heller, för då kletar alltihop ihop. Nä, de måste läggas ordentligt i burkar med papper emellan. Det är såååå tråååååkigt. Men som sagt var, de blir goda och ska avnjutas med andakt endera dagen.

Allra, allra sist tog vi med oss lite kokt kycklinghjärta och gick ut och tränade lite rallymoment. Fick uppsöka ett ställe med lyse, för det hann bli mörkt innan vi kom iväg. Tosca blir helgalen av de där hjärtana och effekten av det blir slarv och snett och stolleri. Lagom existerar liksom inte! *S* Men roligt har vi.

Kommentarer

  1. Bra så Tosca! Den som spar hen har, klövar i mossan kvar ;-)

    Men, haha, att lyckas med att klippa av sladden med häcksaxen - har hänt flera gånger här. Jag tycker verkligen att jag är försiktig och noggrann - men plötsligt så har det hänt... Ett ögonblicks verk!

    De där Tosca-krämbullarna låter ju besvärliga... Jag blir sååå imponerad av dina insatser i köket. Talang!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag är helt övertygad om att hon kommer att hämta upp den där klövbiten ur mossan nästa gång vi kommer dit, oavsett hur länge det dröjer tills dess.

      Tur ändå att det inte var sladden till själva saxen, utan förlängningssladden. Särskilt eftersom vi lånat saxen... så är det ju skönt att kunna lämna tillbaka den i intakt skick.

      Bullarna är inte direkt svåra att göra, men det flera moment och lite kladdigt och kletigt. Men resultatet är nästan värt det *S*

      Radera
  2. Hillevi här... vilken "bakisdag"'ni haft er! ��
    Någon som alltid kan roa sig är ju Tosca. En klöv här och en där är alltid väldigt bra att ha!
    Sen blir jag alltid nervös när det handlar om sladdar och dig, haha. Tur att du inte fick nån stöt...

    Så vill jag bara säga jag inte kommer att uppdatera innan det blir ny månad, köpte till 2gigabyttor till bara telefonen för att kunna betala räkningar. Mobilen hade låst sig och jisses vilket letande innan jag hittade puk-koden... jag har inget flyt just nu! Så du behöver inte oroa dig!

    De där Toscakakorna lät väldigt goda men för tålamodsprövande för mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag var så styv i korken om den där sladden, för Sture har minsann kapat ett par stycken förr om åren. Nu skulle JAG klippa häcken och då, minsann, skulle ingen sladd klippas. Ha! Klantig var jag. Också.

      Fint att du meddelar, så ska jag låta bli att oroa mej. Tack för upplysningen! Toscabullarna är mums, men jag gör dem inte ofta, just på grund av att de kräver en ryslig massa tålamod. Och det (tålamodet) kan man ha till andra, bättre saker.

      Jag skulle aldrig hitta min PUK-kod, om jag skulle råka behöva den. Men man kan åka in till en Teliabutik och få hjälp. Det har Sture gjort en gång. Lätt som en plätt.

      Radera

Skicka en kommentar