Bus-nödig

Igår när jag åkte till jobbet lyssnade jag på Söndags-Morgan i radions program P4. Det är inget program jag egentligen gillar, det är så flamsigt och tramsigt och ger mej ingenting. Men, jag lyssnade alltså iallafall.

Igår hade de en programpunkt som hette "Höller det än", på göteborgska. Just den grejen har jag hört en gång förut, så jag förstod vad det gick ut på. De kollar in ett gammalt radio- eller tv-program och gör nån fjantig subjektiv bedömning om huruvida det skulle uppskattas än idag. Nu handlade det om Beppes godnattstund, som sändes i fyra säsonger med början 1968, alltså ett program som jag såg när jag var liten. Jag vet inte om de kom fram till att det skulle "gå hem" hos dagens ungar, men de pratade om dockan Busan, som sa att hon var "bus-nödig".

Och så har jag använt en hel massa ord för att komma fram till det jag ville säga, att TOSCA var just det idag - BUSNÖDIG!

Fullkomligt spritt språngande galen var hon *S* och det gjorde mej på så gott humör! Först sprang hon som en tok...

... sen attackerade hon mej och bet mej hårt, hårt, hårt i armen. När jag fick loss henne därifrån slängde hon ena frambenet runt mitt ben och höll fast det så att hon kunde hugga mej i hälsenorna. Det gjorde rätt ont för jag hade tagit de låga goretexdojjorna istället för de lite högre vinterkängorna idag. Så, jag hejdade henne så gott jag kunde och då bet hon sej fast i jackan istället, knasbollen. Det är det som syns på bilden, det andra kunde jag inte fotografera då jag hade fullt upp att freda mej *S*

 Sötaste och gladaste Toscan i barmarksskogen.

Vi traskade vidare på en stig vi inte gått förut och kom fram till detta. Här blev Tosca alldeles till sej och uppjagad, så jag var tvungen att koppla henne, annars hade hon farit iväg nånstans. Jag har ingen aning om vart, för jag vet inte vad det var som hetsade henne så?

Den här vägen fortsatte bortöver till höger om de där husen och vi ska absolut utforska den vidare en annan dag, för den ser ju väldigt trevlig ut, tycker jag som gillar "nya" vägar.

Äntligen finns vatten i flytande form igen. Tosca dricker ytterst lite vatten inomhus och hela vintern har hon gått och tuggat is och snö. Det är ju en konstig vana, men sån är hon och vad ska jag kunna göra åt det??? Jag vet inte. Men nu finns det som sagt var vatten ute och då dricker hon så fort hon kommer åt. Nog är hon lite speciell, den här donnan?

Och vacker som få. Min kära lilla Skogs-Mulle-Kaka! Kärt barn... ni vet.

Fram emot kvällskvisten pumpade vi däcken på min gamla cykel och så gav vi oss ut på årets premiärtur. Vad KUL det är att cykla! Och att cykla med hunden är ännu roligare!

 Inga problem med vovven alls. Hon drar ju inte, som bekant *S*

Vi gled bara iväg ner till Klampen (ca 1 km) och promenixade en runda där. Det var ljusare än det ser ut på bilden. Vackert var det.

 Och ännu vackrare om man dekorerar med 1 st Päls.

Folk var det där ute idag. Först mötte vi ett par, där Han gick på kryckor och Hon hanterade en hund och ett barn. Lite längre ut på ön höll ett annat par till, de hade med sej två lite arga hundar och en barnvagn och höll på att elda och tänkte nog grilla något, som det såg ut. Och så allra längst ut... "hittade" vi dessa tre killar som stod och fiskade i lugn och ro. Vi smög upp bakom dem och skrämde den ena rätt rejält. Det var inte alls meningen, men han hörde inte att vi kom och studsade till så han nästan ramlade i vattnet när han fick syn på Tosca *fniss*

Fint att hon går så bra i koppel, när det är nödvändigt en kväll som denna.

Sen kopplade vi oss i cykeln igen och trampade samma väg hem igen. Mjukstart på cykelsäsongen. Och mjukstart är något jag tror på. Man ska ta det lugnt och fint och inte slita sönder några trampdynor eller så.