Söndag

En helt vanlig söndag. Vaknade i morse och funderade en liten stund på allt och inget och kom sen på att jisses! Igår var Tosca bäst på plan. På riktigt, liksom. Inte bara i mina ögon utan bland alla andra hundar. Märklig insikt.

Men idag är allt precis som vanligt igen och vi busar och har det gott, som det ska vara. Började dagen med en prommis på Klampen. Eftersom det stod en bil på parkeringen behöll jag kopplet på på Tosca och det var bra, för vi hade inte kommit så långt förrän vi träffade på en lös liten hund. Den hade matte och husse och ett barn och ytterligare en hund med sej också. Det hade inte varit så lyckat om Tosca rejsat omkring på egna tassar efter eget huvud, för den andra hunden var inte snäll... berättade hussen som kom och hämtade den lilla lösa (som var det, snäll alltså).

Vi traskade vidare i koppel en bra bit innan jag vågade släppa Tosca lös och ledig. Men dåååå sprang hon! Med munnen full av pappersskräp som hon hittat *S* Så typiskt Skräp-Tosca!

Hade bara mobilen med mej, därav bildkvaliteten.

Alfred hade simskola idag och Johan följde med. Efter simskolan badade vi tillsammans och hade hur trevligt som helst. Filmen gör sej nog bäst utan ljud för det var rätt rörigt och bullrigt där.

På eftermiddagen kom Vida med familj och de var så sugna på Klampen, så det blev en prommis till dit idag. Även den här gången stod en bil på parkeringen och jag ville inte släppa Tosca. Har man inte inkallning till 100% (eller åtminstone 98...) så ska man inte utsätta sej, hunden och omgivningen för att det kan bli galet, så jag låter bli där och när jag känner att det inte är "säkert". Vida däremot fick springa som hon ville, den lilla lyckosten.

Johan och Hasse ville in i det där lilla militärvärnet därborta.

Där försvann de in.

 Emil, jag och hundarna väntade utanför tills upptäckarna kom ut igen genom ett annat hål i berget.

 Johan.

 Hundarna hade lust att bada...

... i det sista dagsljuset. Nu blir det kväll fort. Inget jag tycker är så jättebra.

Efter sista kvällsprommisen övade vi lite med fasttejpad femkrona på golvet, som Tosca då alltså förväntas (frys)markera med nosen. Jag kan väl inte säga att det går fantastiskt bra, men lite, lite små (pyttesmå) framsteg gör vi nog ändå. Tålamod! så blir det nog bra med tiden. Kanske.