Regnig måndag

Medan hussen kollar upp sina värden på vårdcentralen tar Tosca och jag en promenad längs Ljungan. Någon har glömt(?!) en solstol, som Tosca måste undersöka väldigt noggrant.

När jag varit på vattengympa tycker Sture att vi ska åka till sta'n och äta lunch. Så då gör vi det. Hamnar på en orientalisk restaurang och äter buffé med allt möjligt som vi faktiskt känner igen litegrann, som tabboule (grön sallad med bulgur och massor av persilja med mera). Sen är det kyckling, ris och en del rullar med kött och grönsaker i. Väldigt gott!

Från sta'n åker vi raka vägen till skogen i regnet och provar den här alldeles nya vägen. Ja, alltså... ny för vår del.

Bitvis väldigt stenigt och besvärligt, men kul ändå. Hade hoppats att vi skulle kunna slingra oss ut på stigen vid "Kroken", men...

 ... nä, rätt som det är kommer vi ut på vägen i Skrängstabodarna. Det var inte riktigt meningen. Nu är det frågan om vi ska vänta på bussen här eller...

 ... ta stigen till Månen, kanske?

Efter moget övervägande vänder vi dock helt sonika om och tar samma väg tillbaka. Vi har ju bilen där borta i skogen.

 En rejäl kedja rätt över stigen.

 Och Tosca hittar förstås en prima "Pinne" som hon vill ta med sej hem. Hon lämnar den dock så småningom kvar i skogen. Bra, det.

Avslutar med en bild från igår. De nybakade specialsöksinstruktörerna, vi projektekipage-förare samt instruktören Michael (tv) och examinatorn Dick (th). Alla glada!

Kommentarer

  1. Blöt Upptäckar-Tosca men som alltid nöjd ändå...

    Vilken fin bild på de gula lönnlöven mot det svarta smidesstaketet!

    Gruppbilden är ju roligt att ha även som minne. Kom på mig själv med att fnissa då och då när jag föreställde mig hur Tosca nådigt mottog folkets jubel när hon intagit sin madrass-tron!!!

    Såg på det härhemma otroligt sega Fb hur du påbörjat träning med tydlig, kvarhållande nosmarkering och kom att tänka på Embla som jag tränade med post-itlappar för att hon skulle lära sig att stänga skåpluckor som stod på glänt samt tända och släcka ljusknapp, en target helt enkelt. Inte för att tanken var att hålla kvar nosen men i praktiken blev det ju samma lika. Det kanske skulle kunna vara en variant för Tosca också. Kalle kan jag inte träna sånt med, han är så rädd om sin näsa, har nog blivit hårt slagen på den... :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Post it-lappar ska funka bra, sägs det. Mynt är en annan variant, som de inte kan plocka upp så lätt. Jag får prova mej fram.

      När hon låg där på sin madrass var det mest spridda fnissningar, när hon blickade ut över "folkhavet" (så värst många var de ju nu inte), för vi hade bett om jubel efter sista övningen, för att inte störa henne i jobbet. Hon skulle lätt tappa fokus och köra igång "jag-älskar-alla-människor"-övningar istället, om de var alltför entusiastiska *S*

      Radera
  2. Men huh, vilken ruggig blötkall stämning du får till... Nu är det stor skillnad mellan våra klimat... Gula höstlöven och smidesstaketet var dock vackra! Och så då prinsessan förstås -höstfärgad och lika vacker mot vilken bakgrund som helst!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ruggigt, blött och kallt. Skulle mer än gärna byta klimat med er! Vackert kan det vara ändå och jag gillar hösten. Det är vintern som är lite tuff med all snö och kyla (och att den är så förbaskat lång).

      Radera

Skicka en kommentar