God mat och rolig skog

Tosca kom ut i köket alldeles självmant, när jag stod och vägde upp maten i morse. Sen körde hon ner huvudet i skålen och slafsade i sej. Tittade upp en gång och såg lite förvånad ut, men fortsatte sedan att äta tills skålen var tom. Slickade den noggrant och bet lite i botten också, men det brukar hon göra.

Vore kul om hon gillar maten, äter bra och dessutom är meningen att hon ska må bra i magen också. Som det varit hittills, med torrfoderdieten, så har bajset stundtals varit ganska kletigt och ibland löst. Detta i kombination med lång päls på rumpan har givit en del bekymmer... och inneburit stjärttvätt titt som oftast. Till både hundens och mattens förtret.

Inga briarder som jag har haft tidigare har haft "skitproblem" med pälsen. Men ingen har heller behövt äta torrfoder. Så nu hoppas jag att detta foderbyte ska bli riktigt bra på alla plan. Håll tummarna!

 På förmiddagen blev det skogen, så som vi oftast brukar. Lattjolajbans i vanlig ordning.

 En stilla stund på bryggan...

... och lite vattendrick vid sjökanten. Det blir tvärdjupt på en gång här och det går knappt att gå i och bada alls. Tosca vill iallafall inte det.

 ... men springa som en galning uppför backen här, det ville hon. Men mitt på stigen fick hon syn på en pinne, som hon bara MÅSTE ha! Tvärnit! *S*

 Fortsatte springa lite sedan också.

100 knyck och tvärnit så sand och barr sprutar om framtassarna... då har Tosca som allra roligast, tror jag.

Men i det gamla grustaget ville hon inte springa idag. Där ville hon bara bita sönder gamla pinnar och stubbar. Hålla fast lite med tassen är bra, då ramlar inte pinnen omkull så lätt.

 Bita sönder, tugga och demolera... det är nästan lika kul som att springa!

På eftermiddagen sysslade vi med sånt som vi prioriterade bort igår. Tosca tyckte gott att vi kunde strukit det från "Att Göra-listan" idag också...

Den här korgen med lite höstväxter, en liten chokladkaka och lite smått och gott till hunden också, fick vår instruktör som avslutningspresent på lydnadskursen. Inte så märkvärdig, egentligen, men med cellofan runt blir det mesta fint! Mest nöjd är jag med hundkexen i ett snöre runt korgen. De syns inte så bra på bilden, men de finns där. Käck dekoration som säkert uppskattas av hunden som lånat ut sin matte till oss!

Kommentarer

  1. Hahaha, den Tokfian! Tänk vad hon kan underhålla sig själv!

    Fantastiskt fin "slutgåva" - du är så himlans duktig. De osynliga kexen var nog högt uppskattade! ;)

    Hoppas Tosca uppskattade sin frukost i dag också!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tosca kom själv ut i köket när jag började skramla med hennes skål och sleva upp maten... och sen slafsade hon i sej som om det vore helt självklart att äta frukost varje dag! Ja, nog är det godare med färskfoder än torra, trista kulor, det syns tydligt. Eller så är det nyhetens behag och går över om ett tag? Vad vet man?

      Och tokig, ja det är hon *ler*

      Radera
  2. NUUUU ser jag kexen! Vilken fin idé!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fast det var krångligare att få dit dem än man kan ana. De bråkade väldeliga med mej! *S*

      Radera
  3. Håller med föregående talare; Tok-Fian! Och du, hur snabb är du med kameran egentligen?

    Jättefin avslutningspresent, idén med kexen var ju riktigt kreativ - men vi blir inte förvånade när något är skapat av Cornelia :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kameran har en sån där inställning, som gör att den tar en rad bilder efter varandra av sig själv. Så det är inte så märkvärdigt, egentligen.

      Tack för fin komplimang!

      Radera

Skicka en kommentar