Kristi Himmelfärdsdag, nu med kvällsbilder längst ner

Kristi Himmelfärdsdag, då ska man ut på Gökotta. Och i år var vädret faktiskt drägligt, så jag gjorde i ordning frukost och vi begav oss till Öhn. Utsikten var inte fy skam och inte frukosten heller.


Tosca tyckte det var tämligen tråkigt att vara i koppel medan vi åt frukost, men det hade kommit ett par husvagnar till campingen, med medföljande människor som började vakna, så att vara lös var inget alternativ idag.

När hon lade sej nära och placerade sin söta, goa framtass på min fot... ja, då smälte mattehjärtat ännu mer!

 Lite bad i koppel blev det förstås.

Och när vi hade ätit färdigt promenerade vi hemåt längs sjön. Där ute ligger den lilla ön Prästholmen och bakom mej här ligger prästgården, som hör till Tuna kyrka. Där hade de tydligen också gökotta, för skönsång och musik ljöd över nejden.

Vitsipporna blommar. Våren är verkligen vacker!

Sen hade vi turen att få låna Alfred ett tag. Han byggde sej en hatt uppepå sin keps, med hjälp av ett mjukisdjur och en tom matlåda. Jojo, han kan, han! *S*

Årets första utomhustorkning av tvätt. Ljuuuuvligt!

 Alfred - Grillmästaren! Han var duktig både att vända köttbitarna på grillen och att äta dem. Grillad banan med choklad och glass hade han aldrig smakat förut, men det var riktigt gott, det också.

På kvällen går Tosca och jag en sväng på Klampen. Folktomt, så efter den här bilden var hon lös mest hela tiden.

Kom att tänka på nåt lite roligt som hussen berättade när jag jobbat dygnspass förra helgen. Han och Tosca hade också varit på Klampen och "vet du vad hon gjorde?!?!" Nej, det visste jag ju inte, förstås. Jo, rätt som det var när de gick där längs stigen, hade hon skuttat upp på en bänk(!!!). Flera gånger till och med. Konstigt, liksom?

Eeeeh... nej, inte konstigt alls. Hon brukar få massor med beröm och godis när hon är duktig och balanserar på de där bänkarna *S* . Fick jag förklara för hussen.

 Livet är underbart!

 På väg rätt in i kameran. Och mej. Behöver jag säga att jag blev lite blöt?

 Galenpannan!

 Vackert kvällsljus över klipporna.

 Och sen kom en briard och dekorerade bilden ännu mer...

När vi gick hemåt över bron hade ljuset bytt färg. Fantastiskt fint.

Kommentarer

  1. Härlig gökotta! Finväder hos er också, ser jag. Så även här och just precis idag hörde jag göken första gången. Varför man nu blir så glad över den elakingen...

    Mitt första utetorkeri blev några mattor men annars har jag målat lite. Klok som en tok slutar jag när det börjar bli kladdigt, dvs efter några plankor!

    Tosca ser rättt nöjd ut ändå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det ska jag tala om för dej. Att man blir glad åt göken beror på att när man har hört den första gången får man gå barfota! Tidigare är det för kallt.

      Också enligt alla märkliga regler jag fick lära mej som liten. Men kanske ligger det nåt i det?

      Duktiga du, som målat. Jag har räfsat lite i trädgården, med betoning på lite.

      Och Tosca, jo jag tror att hon var nöjd ändå. Även om hon hade tyckt att det vore roligare att rejsa runt lös och ledig!

      Radera
  2. Vilken dag! Alfred med sin hatt och den skrattande briarden i vattenbrynet - du kan verkligen fånga ögonblicken! För att inte tala om bilden med tassen på mattes fot... man smälter!

    Det där med att gå barfota - gäller nog skånska förhållanden - eller?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, eller så är det så att göken inte gal förrän det är tillräckligt varmt... så det funkar nog här i Norrland också.

      Tosca-tassen... den är go, den! *ler*

      Radera

Skicka en kommentar