Torsdag

Prommis i skogen runt klubben. Två bilar med skogsarbetare såg vi. Tosca tittade och suckade (tror jag alldeles säkert att hon gjorde!) och sa "det är ingen idé, jag har ju snöre..." Inte skuggan av nåt springa-bort-och-hälsa, nääädå. Jag får inte en chans att korrigera ens. Snöre på och hunden uppför sej som ett litet ljus *ha ha ha*

 Kollar bara lite. Tänker inte springa bort.

 Traskar på.

När vi kom tillbaka till klubben (genom skogen därborta) blev jag glatt överraskad. Lilla appellplan var nämligen plogad. Hurra!

Nu får ni tänka er en Tosca här på bilden. En glad, galen och taggad Kaka av bästa slag. Vi körde linförighet, fritt följ, inkallning, läggande under gång och de allra, allra första övningarna i ställande. Jag till och med släpade fram ett hinder och så fick hon göra några små skutt.

Jodå, jag använder kroppsspråk, röst, beröm, arbetshandske (bästa leksaken!), godis... rubbet. Och Tosca går inte precis som nån elitlydnadshund utan skuttar och bits, morrar och flänger. Men hon har fattat grejen och hon tycker att det är kul. Och det tycker jag är det allra viktigaste. Buset kan vi plocka bort senare, ifall vi får lust. Kanske vill jag ha en galen, glad briard som bits och morrar?! *S* Ja, jag tror faktiskt att jag vill det!

Bakade bröd, lagade mat i massor. Köksdag på Tistelvägen, helt enkelt, på eftermiddagen.

Utställningsträning ikväll igen. Inga bilder, men det var en av instruktörerna som fotade, så kanhända kommer det en bild senare.

Kommentarer

  1. Din intelligenta hund kan du verkligen vara glad och stolt över (och det är du ju också). Roligt ska det vara, även på en appellplan, vad är meningen - det borde alla fatta. Fast många gör inte det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Själva meningen med att ha hund är självklart att man ska ha trevligt tillsammans. Överallt. Inkluderat eventuella appellplaner. Har man några andra tankar ska man inte ha nån hund!

      Och ja, jag är glad och stolt över min stolle till Guldhund! Hon är alldeles fantastisk, ju.

      Radera
  2. Näää, stackars Tosca ser ju inte glad ut med sitt snöre släpande efter sig. Är det bara en synvilla att hon tappar sitt "full-i-fan-uttryck" med linan på? Glädjen du beskriver på appellplan låter härlig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det är nog sant. Hon blir alldeles för "snäll" och kutar inte alls omkring som hon brukar. Och det är klart, när man har ett snöre att trassla in sej i är det ju inte så lätt att skutta runt i skogen. Idag blir det nog nånstans där man kan vara utan. Kan ju inte göra vovven deprimerad på kuppen, eller hur?!

      Radera
  3. Helt rätt och riktigt. Heja RöjaruntiskogenTosca!

    SvaraRadera
  4. Hej Cornelia!
    Nu var det ett tag sen igen jag kikade in till dig. Du har hunnit med en hel del, som vanligt:) Fina bilder på er när ni var på utställningsträningen:)och alla härliga skogspromenader med Vida:) Bra att sprejen funkar på tassarna. Men spreja även hela benen ända upp och gnugga in det ordentligt, det funkar på mina långhåriga vovvar i alla fall:)
    Hur mycket ska jag betala för Birgers vantar?:)
    Ser att du fått många röster, jag fortsätter och röstar också:)

    Ha nu en fin helg:)
    Kramizar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken tur att du påminner, det där hade jag alldeles glömt bort. Har mailat dej nu!

      Tack för alla röster!!!!

      Radera

Skicka en kommentar