Somliga dagar...

Igår var ju Alfred här tillsammans med mamma Emma. Emma skrattade åt vår skål med glasögon och kunde inte låta bli att fotografera den. Men jag tycker det är bra att samla alla "ögon" på samma ställe, så ligger de inte och dräller precis överallt. Möjligen kan man också hitta ett par när man behöver dem. Så det så.

Och i morse... hände detta i ett obevakat ögonblick. Jag skickade den här bilden till Emma, som visade den för Alfred, som kommenterade såhär:
- Ja, det var ju inte vidare snällt. Tur att de har fler!

Det är tur, det ja! Lite mer "tur" är det att samtliga glasögon är av den absolut billigaste sorten från billigaste affären, sisdåär "tre för en tjuga", eller nåt. Annars hade ju Tosca blivit aningen dyr i drift, eftersom hon är en fena på glasögon *S*

 Väljer uppenbarligen fel väg att gå idag. Det börjar med att Tosca hittar något att äta som hon med all sannolikhet inte borde ätit. Men det gjorde hon. Tuggade med vansinnig frenesi och svalde fortare än jag hade möjlighet att "fånga" henne och montera ut det ur munnen. Förhoppningsvis är det inte något hon blir sjuk av.

Sen såg vägen ut såhär. Det började med ett skoterspår, som var halkigt, moddigt och eländigt. Sen fortsatte det med denna skogsväg, som bestod av is och vatten... kul? Inte ett dugg.

 Tosca ville springa och gjorde det också. På det här lilla viset. Smart.

Sen blev det om möjligt ännu värre halt en liten bit innan det blev en gnutta bättre där borta. Inga broddar hade jag.

Jahapp... då var det dags igen, då. Skutteliskutt ut i skogen och matten anar oråd, eftersom hunden ser mäkta nöjd ut där hon står.

Och matten har rätt i sina onda aningar. Tosca har "fyndat". Matten ringer till hussen och förvarnar om att vi kanske inte kommer precis i avtalad tid, där vi bestämt att mötas och bli upphämtade för hemfärd. Matten tror att det kommer att ta tid att övertala hunden att lämna skelettdelen i skogen och komma till människan.

Fast det visar sej att matten har iallafall lite fel. Ganska så snart funkar kommandot "sitt" och Tosca låter sej relativt snällt infångas för vidare koppelpromenad.

Skogen vimlar nämligen av sånt här... och är man då en Tosca så är det helt oemotståndligt gott, och roligt!!!, att ta med sej det. Helst ta med det hem också.

Just när jag kopplat Tosca hör jag lite mysko ljud bakom mej och när jag vänder mej om ser jag en HÄST(!). Har aldrig någonsin sett en häst i den här skogen förut. Tackar min lyckliga stjärna för att jag har hunden i koppel precis nu... det hade inte varit så skojigt med henne lös, med munnen full av ben... och så en häst med barbackaryttare på samma gång. Puh. Ibland har man lite tur ändå. 

Men den här förmiddagen går inte till historien som en av de allra bästa. Hoppas på en bättre fortsättning på denna slaskiga tisdag.

Kommentarer

  1. Klurigt att ta sin galopp i drivorna - hon saknar inte begåvning din franskättade hund... Kanske inte lika smart att tugga sönder glasögonen - men vad gör man inte för att sätta lite sprätt på tillvaron?!

    Mycket jobb har du nu, ingen brådska med att svara på mitt mail!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, hon är tvärtom listig som en räv, vilket gör allt lite besvärligare för hennes människor *S*

      Och nog måste man väl få hitta på lite egna roligheter, som glasögontugg å sånt, när de där människorna inte är tillräckligt skojiga?

      Mail kommer!

      Radera
  2. Vilket FYND hon gjorde, den kära Kakan.... och även ni har fått Svinhalkan, ser jag.

    Glasögon på samma ställe var fiffigt, men varför välja hundmatskålen? ;)))

    Pustar som du lättat ut: tur att du slapp konfrontera glad Tosca med sur ryttare!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svinhalka - check!
      Fynd - check!
      Glasögon i matskål - ja, det är ju inte så smart från min sida. Varsågod, liksom *S*

      Och ja, det där med hästen var iallafall på min sida. Fortfarande glad och lättad att hon inte var lös och ledig just då.

      Radera
  3. Kan du skjønne hvorfor de synes fordervet mat er så himla godt....dån!
    Kjenner så vel igjen det du beskriver. Her låser munnen seg totalt om jeg prøver å få den opp, slik at jeg kan ta ut eller riste ut det Mille har i munnen.

    Men isj, for en vei hos dere. Håper det kommer regn, mild vær og tåke, da forsvinner isen raskt. Her er det vår vær om dagen, men fra helgen har det meldt kuldegrader igjen. Så skal nok ikke ta våren helt enda...smil!

    Ja, her hadde du flaks at Tosca var i bånd.
    Noen hester liker jo heller ikke hunder. Å et spark fra hesten kan faktisk få fatale skader på en hund.

    SvaraRadera
    Svar
    1. När jag väl kommer nära henne är det inga som helst problem att få henne att släppa det hon har i munnen. Men... vägen dit kan ibland vara "hopplös", nästan. Hon springer bara undan och vill verkligen inte bli "fångad".

      Istället för att isen smälte bort, fick vi nu ikväll en hel massa mera snö igen! Usch å fy!

      Nej, det var verkligen tur att jag hade kopplat henne när hästen kom. Puh. Jag andas ut.

      Radera

Skicka en kommentar