Oplanerat

En oplanerad biltur. Eller, vi hade tänkt åka den här turen den här veckan men inte redan idag. Men nu blev det så, lite hastigt påkommet. Tosca och jag går en sväng på Getberget, där det finns riktigt fina skoterspår att traska i. Vädret är alldeles fantastiskt och vi passerar detta jättelika älgtorn. Nån som ser Tosca? Jodå, hon är där till vänster om tornet. Ser ut som en sten med svans, ungefär.

 Här syns hon lite bättre.

 Och här står hon i all sin glans *ler*

På hemvägen stannar vi vid Öhn, där vi hade husvagnen stående för rätt många år sedan. Jag kollar noga... och släpper sedan loss den lilla Guldiga.

Nån som ser nåt intressant här? Ingen... utom Tosca. Såklart. Tvärs över hela sjön får hon syn på två små, små prickar som faktiskt rör sej. Och vad händer? Hon drar iväg, naturligtvis. Att ropa är det ingen mening med alls. Hon tänker ju ändå inte komma...

Så jag får mej en rejäl språngmarsch över sjön, jag också. Turligt nog är det två friska, sansade och glada damer, som är ute och promenerar i det härliga vädret. De är inte hundrädda, utan tvärtom lite intresserade av vad det här kan vara för slags hund? Vi småpratar medan Tosca beter sej ytterst ouppfostrat och bara skuttar omkring utan att låta sej infångas. Komma när man ber henne? Aldrig i livet.

Damerna föreslår att jag ska gå till bilen, "för då kommer hon säkert". Jo, kyss mej nånstans. Icke detta djur, det fungerar inte som andra fyrbenta av det här slaget, tyvärr.

Jag har lite magknip när de går iväg och jag bara måste få fast min lilla lurv. Käckt säger de att "vi är tillbaka om en timme ungefär!" när jag förvarnar dem om att Tosca eventuellt kommer att följa med dem *S* men så bestämmer hon sej plötsligt för att hennes matte är ok och får duga som sällskap. Puh.

Det ÄR jobbigt att ha en hund som jag inte lyckas lära komma på inkallning. Men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska bära mej åt. Och att ha henne i koppel alltid, det känns inte som ett alternativ. Jag får bli ännu duktigare på att pejla omgivningarna, det är en sak som är säker iallafall. Och naturligtvis jobba vidare med kontakt- och inkallningsövningar. Att få det hela att fungera i "skarpt läge" känns dock rätt avlägset än så länge.

Kommentarer

  1. Äsch, här hade jag formulerat så bra och sen bluddrade jag bort allt... men kontentan var att att sen, SENARE, kommer detta och andra skämsögonblick hamna blan dina allra käraste tosca-minnen. Absolut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det har du alldeles säkert helt rätt i. Mest beroende på att damerna ifråga inte blev arga...

      Radera
  2. Hillevi har helt rätt! Lugn, bara lugn - och ge inte upp träningen, en vacker dag trillar paletten ner...

    SvaraRadera
  3. Stavningskontroll - aaagrgh! Inte paletten, poletten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihi! Som det kan bli. Jag hoppas ju att poletten trillar ner nån gång. Annars får jag väl slänga en palett i skallen på'na. Det kanske hjälper?! *S* Skojar bara, såklart!

      Radera

Skicka en kommentar