Långlina på långvägen

Man måste ju prova iallafall, men mina förhoppningar på att använda långlina på fröken Tosca-Kaka var ganska små. Jag trodde att hon helt enkelt skulle vara lite för smart, vilket visade sej stämma rätt bra. För vad hände? Inget, naturligtvis.

Det här skelettbenbiten ligger kvar sen vi var här senast, då när vi träffade på hästen också. Gick Tosca ens i närheten av nån benbit? Nix. En stor omväg tog hon... med linan hängande bakom.

 Här tror jag att en älg har skavt hornen en stund.

 Det var iallafall fullt med älgspår runtomkring.

Tosca var i väldigt långsamtgående idag. Ett snöre som hänger efter hämmar en liten briard väldigt mycket, tydligen. Men här springer hon lite, litegrann i alla fall.

Vacker himmel och en hund med lina. Här har vi gått en dryg kilometer och till höger ligger en massa gammalt slaktavfall under snön. Jag brukar koppla henne här en bit, för att slippa diskutera lämpligheten i att gå dit och äta upp alltihop.

Med lina på gick hunden rakt fram i skoterspåret och hade inte minsta lilla tanke på att avvika från leden (som det ju så fint heter på skoterledsskyltarna).

 Snön var av det klistrigare slaget.

Tassarna hade jag sprejat och smort in med VackerTass. Får smeta in lite längre upp på benen också, för det verkar ju funka!

Besvärligt med alla snöbollar på benen.

Efter prommisen var vi, både Sture och jag, på apoteket i Kvissle. Och sen väntade lite andra aktiviteter på eftermiddagen, dock utan kamerans närvaro.

Kommentarer

  1. Jättekonstigt med långlina, tyckte Tosca. :D
    Vet du, Embla jagade förbipasserande bilar - hur kul var det!? I spända situationer blev jag... spänd också och när jag väl lärt mig varva ner, så blev skillnanden monumental. Det ÄR inte kul när bästa hunden drar i väg och numera blir jag alltid lika häpen när Ankan lystrar på mitt lugna "stanna!" "hit!". De är så olika, hundfjantarna våra. För en del är lyhördheten där från början. Andra är som Embla och Tosca. Men det blir bra sen. Det blir det. Jättebäst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket märkligt, tyckte hon. Och listade raskt ut att hon inte hade samma möjlighet till vidlyftigheter som vanligt. TRE slaktplatser passerade vi utan att hon ens vände näsan åt det hållet. Listig som en räv *S*

      Jag ropar ju inte ens när jag vet att det är lönlöst (dvs jag ropar nästan aldrig, eftersom jag vet att hon inte bryr sej...).

      Jaja, det är som det är. Blir som det blir. Och Tosca är Tosca är Tosca alla dagar ändå!

      Radera
  2. Ja, som hon är! Sagolikt undebar, helt enkelt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det. Hon är just precis sej själv. Och hon är perfekt!

      Radera
  3. Smart tjej - men det visste vi ju! Hon är smart, listig och ljuvlig - men det är väl oxå er hantering av henne som gör att hon blir just sån' - ljuvlig. Hon har hamnat på rätt ställe, hon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är ingen nyhet att den här lilla donnan kan tänka själv och agera på egen tass *S* Jag tror att hon är sådär ljuvlig alldeles av sej själv, jag. Och visst är hon på rätt ställe, jag är så oändligt glad att jag fick lov att bli hennes människa!

      Radera

Skicka en kommentar