Pang-Bruden

 Vi börjar dagen med en prommis på Klampen.

 Vackra Tosca.

 Kliver på klipporna.

 Har lite problem att hitta ställen att sätta tassarna på.

 Snokar omkring.

En ensam svan. Gamla militärvärn och andra håligheter. Jag är alltid så rädd att jag ska hitta något djur som ramlat ner och inte kan ta sej upp. Huu. Stenen är "härnö-granit", en väldigt speciell stensort. Och så ett gammalt spadblad. Hur hamnade det här nu?

En gång fotade jag Ida däruppe på toppen. Nu är det en Tosca.

 Himlen är lite dramatisk denna morgon.

 En guld-rumpa *S*

 Skuttar hemåt.

Sen åker vi till Härnösand och hit och dit hela dagen. På eftermiddagen kommer Alfred med föräldrar. Han har lust att baka en kladdkaka, så det gör vi. Olle fixar med gräsklipparen och lite annat också. Men har jag nån kamera framme? Nix.

På kvällen tänker jag att vi ska hinna ut till klubben och gå en sväng i skogen, prata med lite folk och titta på lite hundar innan skotträningen börjar. Men tydligen går vi lite för sakta eller nåt, för just när vi ska kliva ut på "nya plan" för att gena över den och tillbaka till parkeringen vid stugan, så ser jag att där står skytten redan redo. Och på lilla plan ligger hundarna på rad för platsliggning med skott.

Häpp. Det var ju inte riktigt meningen. Bara att vända på klacken och genast bege sej tillbaka upp i skogen igen. Man hinner en liten bit på en minut, men inte jättelångt, innan första skottet smäller. Tosca lyfter näsan en liten bit från marken och viftar på ena örat. Jaha. Det var det. Vi går vidare uppöver skogen. De följande tre skotten bekommer inte heller den Guldiga nämnvärt. Hon hör, hon är inte döv, men hon visar ingen som helst skottberördhet.

Om det känns skönt?! JA.

När skotten är över vänder vi om igen, kollar lite på alla människor och hundar som tränar och sen åker vi hem. Nöjd är jag idag. Det blev inte som jag hade tänkt, men det blev ju väldigt bra.

Kommentarer

  1. Så deilig at hun ikke reagerte på skuddene.
    Har du klubben så nære ditt hjem at du kan gå ditt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, på sätt och vis är det så nära, Trude. Det är 3 km om man tar vägen dit och kanske 1½-2 om man promenerar genom skogen. Men inget av alternativen är aktuellt ännu, med Toscas små valpben. Men till sommaren, då! kan vi nog gå hur långt vi (jag) vill! Hoppas det!

      Jätteskönt med skotten!

      Radera
  2. Härligt! Underbart att hon är en pang-brud och inte reagerar. Det är såååå skönt med en skottfast hund (Ankan) och såååå eländigt med en skotträdd (Embla).

    Villken vacker granit, verkligen speciell. Omgivningarna är också så vackra och speciella, särskilt när de är "förgyllda"!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, än så länge är hon en pangbrud iallafall. Vad som helst kan ju tyvärr hända, som ändrar på den saken. Det är verkligen skönt med skottfasta hundar, har haft av alla sorter och yttersta ytterligheterna också.

      Guldkant på tillvaron är aldrig fel att ha! *ler*

      Radera

Skicka en kommentar