Ordningen återställd

Även om jag nu börjar med morgonens rågsiktsbröd med linfrön (snyggare bröd har jag sett och godare bröd har jag ätit också, men de går nog åt ändå), så...

... är härmed ordningen återställd - Tosca är tillbaka i bloggen. På förmiddagen var hon energisk (fint ord för "halvgalen och höll på att gå upp i limningen") och plockade med metallapporten. Bland annat. Men hon vet ju att hon får en massa positiv uppmärksamhet när hon kommer med den, smart *ler*

Bakom stenarna i skogen. Vet inte vad det här är för stenblock. De är hitfraktade och ligger i stora högar alldeles invid en liten väg. Numrerade är en del också. Nån som har nån idé???

Hunden börjar bli för stor. För stor för att få plats på bild, inga tår på höger fram och ingen svanstipp ryms här *S*

Därborta kommer hon, den Höstfärgade Guldklimpen. Vi träffar inte på nåt folk alls idag och Tosca är så följsam, kommer skapligt när jag ropar och får massor med beröm, såklart. En riktigt trevlig promenad och jag känner mej så himla nöjd. Såklart att allt inte hade funkat med störning, men utan börjar det likna nåt. Ibland iallafall.

Här ser hon ut som en krumelur, men bilden visar egentligen bara att vi miljötränade utanför en affär idag igen. Det ser folktomt ut, men några människor kom och gick och allt gick så bra, så bra.

Tosca är bäääääst!

Kommentarer

  1. Du er jo bare helt rå på gjærdeig også, ikke bare scrapping.
    Ser jo bare så godt ut det du lager! Mmmmmmmmm.

    Søte Tosca, nydelig hun er med apportpinnen i munnen, klart hun vet at det blir oppmerksomhet når hun plukker den opp, hun er jo til å smelte av da!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag bakar ju allt bröd vi äter och det är kul att prova lite olika recept, tycker jag.

      Söta Tosca vet precis hur hon ska göra för att linda matten runt lillfingret och få lite uppmärksamhet! *S*

      Radera
  2. Krumeluren är så söt så, särskilt i höstskogen men också där hon inte får plats, jättinnan.

    Tänk att äcklig metall kan vara kul att stoppa i munnen! Hon blir en finfin apportör, den tjejen.

    Kan det vara grundstenar till en gammal byggnad, tro? Numrerade för att kunna byggas upp igen, som man gör med timmerbjälkar, t ex. En gissning, bara.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, kanske..? Men jag undrar varför de ligger där de ligger, för det borde inte byggas något hus just där. Å andra sidan så tyckte jag inte heller att det skulle byggas något hus lite längre ner längs den där lilla skogsvägen heller. Det gjorde de ändå, byggde huset tvärs över stigen där jag brukade gå på hemvägen(!). HUR kan man få göra det, undrar jag?!

      Jag tror nog också att hon kan bli en apportör, den här hunden. Hon visar gott gry iallafall! *S*

      Radera

Skicka en kommentar