Torsdag med Tosca

Så är det torsdag igen. Torsdag med Tosca *ler* Igårkväll kammade jag hela hunden, från nos till svans och från topp till tå, tassar och ben. Hela vovven. Inte mycket hår fastnade i kammen, precis... det blir skillnad när hon blir lite äldre! *S*

Vi gör det där med kamning till en mysstund och än så länge är hon med på noterna. Känns hoppfullt. Hade en gång en hund som äääälskade att bli kammad, som lade sej på rygg och bara njöt. Skulle vara härligt om vi kunde komma dithän med den här lilla fröken också, så att inte pälsvården blir ett nödvändigt ont (för oss båda).

I morse regnade det, men det blev en liten tur i skogen ändå. Tosca blev blöt såklart, men det bekymrade henne inte ett dugg.

Notera lilla tassen på min fot på mittenbilden. Är hon go', eller?!

Klicka på bilden så blir den större!

Så hände det tyvärr igen... att hon tog saken i sina egna tassar och sprang hem i ett tempo som skulle få vilken 100-meterslöpare som helst att blekna. Det är en liten nerförsbacke hemåt och mitt i den backen brukar vi stanna och ta på kopplet, men idag bestämde hon sej tidigare för att "nu hittar jag själv". Och det gör hon ju. Men OM det kommer en bil... huuu!

Se så nöjd hon är när jag kommer traskade minuten efter att hon har "landat" på trappan hemma. Attans lilla rackare!

Bakar några rågsiktskakor och fixar i mina "skafferilådor". Allt ska ju i burkar och burkarna ska märkas upp och... jodå, det blir organiserat och fint. Men själva burkarna stjäl en massa plats.

Inte en enda mott har fastnat på mottfällan heller. Vet inte om det är bra eller dåligt. Kanske har jag städat bort dem? Eller så är de så smarta att de inte går på fällan och blir fastklistrade?

När jag bakat och vi har ätit lunch tar vi en ny liten tur till skogen här hemma. Tanken är att jag ska plocka lite blåbär. Det är inte helt enkelt. Jag måste ju hålla reda på var Tosca är någonstans och när jag vet var hon är... för att hon är väldigt nära... måste jag vakta mina bär mycket noga. Inte för att hon vill äta upp dem, men själva burken verkar vara lika intressant som en blomkruka! *S* Här har jag klämt fast den lilla, lilla burken mellan knäna för att jag tänkte ta en bild av hunden... och vips! så är hon där!

 Det är gott om blåbär och stora och fina är de också, även om det inte syns alls på bilden.

Lite miljöträning i Kvissle avslutar eftermiddagen. Det ser folktomt ut, men det var det inte. Tosca charmade människor till höger och vänster *S* Det är ett "problem" att hon är så väldans söt att alla vill prata med henne. Vi måste ju träna lite på att inte hälsa på alla också..!

Kommentarer

  1. För det mesta gör hon ju precis som önskat, lilla Tosca. Ibland måste hon prooooova, kanske du tycker att det var jättebra - man kan ju aldrig få veta om man inte testar! Hon är för go!

    Och ja, lilla tassen på stöveln.... :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, hon hade ju kunnat få hurra-rop, applåder och visslingar... fast det fick hon inte. Hon fick ingenting, såklart. Hon lär sej väl, om hon inte blir överkörd innan dess?!

      Hon är skönast i världen, den lilla damen!

      Radera
  2. Så söt hon är Tosca. Och vuxit har hon förståss gjort sedan jag läste sist. Det är härligt med djur och ingen kan ersätta någon tidigare som man haft, alla är egna individer.
    Tusen Tack Cornelia för dina fina ord på min blogg om Nogger.
    Kram och trevlig helg Yvonne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Söt är hon och större och större blir hon för varje dag.
      Det är svårt att vara utan djur. Och det är svårt att vara utan de djur man har älskat och haft i familjen så länge. Minnena finns kvar, Yvonné, vi får vårda dem.

      Kram!

      Radera

Skicka en kommentar