En gammal bekant

Mötte en puli i Skottsund. Tänkte att det nog inte kan finnas så många av den sorten där och frågade vad killen heter och jo, minsann! Det var Clinton. Goa, fina, snälla, underbara Clinton som var daghund hos oss när han var liten. Bara 10-12 veckor kom han till oss första gången. Ida var så fantastisk med honom. Hon, som egentligen inte var så förtjust i valpar, lekte så försiktigt och tröttnade aldrig på att han stod på bakbenen och tuggade på henne runt hela ansiktet, i öronen och var han kom åt. Jag kunde faktiskt prata med tjejen utan att börja gråta - lite oväntat, men skönt.

Tjejen, som höll i snöret, var för övrigt en ny tjej. Hon hade varit bästa kompis med Clintons lillmatte och när familjen skulle flytta till Stockholm fick Clinton bli kvar i Skottsund, men hos en ny familj.

Riktigt kul att träffa honom igen. Fast hur i hela friden har han kunnat bli SJU ÅR?! Jag förstår inte vart tiden tar vägen?!!

 Någon sa att skidspåret runt golfbanan i Skottsund är "platt", så det var därför jag var där. Det var lögn, lögn... för det började med en liten utförsbacke bara för att komma på spåret från början. Jag lyckades ta mej ner för den och en till likadan utan att ramla. Och sedan var det ju skapligt platt ett bra tag. Solen sken och termometern visade sisådär -10. Riktigt fint vinterväder!

Men här... här går det nerför... och sen går det uppför. Mycket mer ner och mycket mer upp än vad det ser ut på min mobilbild. Det går, om inte bra, så iallafall... det går! Efter knölen upp därborta är det lite mer upp och sen går det förfärligt mycket ner, samtidigt som det svänger höger. Spåret, alltså. Inte jag. Jag fortsätter rätt ut i periferin, men vad gör det? Snön är ju mjuk och fin *S*

Två såna här varv åkte jag!!! Alltså summa summarum lite drygt en mil(!) och båda gångerna ramlade jag i nerförsbacken med svängen. Och en gång trillade jag omkull ändå. Bara för att, liksom *S*

Detta är ett skrytinlägg, men vem i hela världen hade kunnat tro att jag överhuvudtaget skulle kunna ta mej fram på ett par skidor?! Knappast någon, och allra minst jag själv. Hurra för mej!

Kommentarer

  1. Hej Cornelia!
    Spåret svängde men det gjorde inte Cornelia;) Skoja bara*S* Tycker det var jätte tufft gjort av dig att åka såååå långt i och med att du inte åkt skidor innan:)))) Jätte vackra vinterbilder du hann ta i alla fall och den där lille vovven var ju för söt:)) och roligt att det var han som var hos er när han var liten. Undra om han kom ihåg dig!
    Det tror jag han gjorde:))

    Ha en fin dag imon:)
    Kramizar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte om han kände igen mej, men glad och vänlig var han iallafall, precis som då.

      Det var just så, spåret svängde men inte jag. Tjohopp i drivan!

      Radera
  2. Hahahaha! Så roligt med spåret som svängde men inte du! Otroligt duktigt gjort att åka så långt och både uppåt och nedåt som nybörjare!

    Clinton kommer jag så väl ihåg! Så roligt att du fick träffa honom igen och att an har det bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nybörjare är jag och kommer nog att vara i hela mitt liv, men det är lite kul ändå.

      Väldigt bra att han har det bra, Clinton. De hade tydligen funderat på att ta bort honom, om ingen kunde ta hand om honom. Hemska tanke, en frisk och fin hund?!!

      Radera

Skicka en kommentar