Skönsbergsspåret

Någon gång ibland, ganska så väldigt sällan om jag ska vara sanningsenlig, tar jag mej en promenad i Skönsbergsspåret. Ni vet, det där elljusspåret, där varje lyktstolpe är sponsrad av någon... och på så sätt hålls spåret lysande vintertid.

Idag uppmanas jag att inte gå i skidspåret. Jag låter bli det. Kan faktiskt inte upptäcka något skidspår i sommarvärmen *ler*

Undrar om den här kombinerade bänken/anslagstavlan har ramlat omkull av sig själv eller om den fått "hjälp" av några klåfingriga tvåbenta?

Hur det än är med den saken, så har jag suttit här x antal gånger och ätit russin tillsammans med en kille, som bodde där jag jobbade förut. Vi gick ju ofta det här spåret om kvällarna (och helgerna... ja, jämt faktiskt).

Det är så trivsamt och Ida har en massa nytt att lukta på... och vi möter bara en enda människa (men blir omsprungna av två killar). Ida är så snäll och vänlig och bryr sej inte alls.

 En väldig massa gott gräs finns det att beta också, tycker Den Muterade Geten (som ju är hussens "smek"namn på Den Vackraste Hunden).

Kommentarer

  1. Mysig runda. Jag har fått svårare med mina rundor nu när Jättetallrundan inte fungerar pga gruset. Den var så sommarmorgonperfekt. Nu blir det mest ställen där man måste gå tillbaka samma väg.

    Ankan är också en betesko av rang om än inte get!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är roligare att gå runt, än att vända om och gå tillbaka. Men i Skönsberg är hela tiden risken att man möter folk o hundar. Fast vi var där på eftermiddagen, det är mer folk på kvällarna, tror jag.

      Gräs är gott, om man får tro Ida iallafall.

      Radera

Skicka en kommentar