Ditt och datt en sommartisdag

En fantastisk dag, en tisdag i juni. Tvätten kan hängas ute och torkar så snällt medan jag klipper gräs.

Sen behöver vi åka en tur till Bauhaus, där till och med skyltdockorna tagit semester, liksom de flesta i kassan. Den enda tjejen som satt där verkade också ha mer eller mindre ledigt. Det tog såååå lång tid för henne att få något alls gjort. Suck.

Jag vill simma lite, men jag måste säga att det är betydligt mycket trevligare här på sporthallsbadet de där regniga och gråmulna dagarna. Idag kändes det aningen trångt.

Hej då, jag kommer tillbaka en annan dag. Kanske en mindre strålande dag än idag.

På kvällen traskar Ida och jag iväg mot oljehamnen, som ligger där borta vid den gula pilen. Det är 21 grader varmt fortfarande. Jag gillar värme och Ida ser ut att tycka att det är rätt okej, hon med.

Ja, här slutar allmän väg, men fortsätter man ändå kommer man till brukshundklubben och ännu längre bort ligger ett helt sommarstugeområde.

Men vi väljer att gå vänster istället för att följa den allmänna vägen, som just tagit slut. Här är inte bilar välkomna, men vi går ju till fots. Strax möter vi en lösspringande dvärgpudel, som kommer rätt fram till Ida och hoppar upp på henne och gör utfall(!!!). Och nu händer det mest fantastiska... Ida gör nämligen ingenting alls. Viftar lite vänligt på svansen och står alldeles stilla.

Det hade jag kanske inte förväntat mej, även om hon oftast är alldeles väldigt snäll. Strax kommer en flicka släpande på en annan liten hund och försöker få tag i sin pudel, svamlande nåt om att "han kan vara lite sur..." Jo, jag märkte det. Hm.

Här är vi framme vid den första lilla "stranden". Landremsan där borta är Klampen. Så ni vet.

Nyponrosorna är snart överblommade, men vackra ännu.


 Här är bryggan, där mina ungar fiskade en hel del när de var små. Numera får man inte beträda den alls?!

Det här tycker uppenbarligen Ida är en skön ställning att stå i när man tar sej ett framtass-bad.

 Jag slår mej ner på en mycket solvarm sten och bara njuter medan Ida tar sej en koll runtomkring.

Hon klafsar omkring i vattnet också och rätt som det är så lägger hon sej ner och blir alldeles blöt om magen. Jag hinner såklart inte med med kameran, men ber henne att lägga sej ner igen. Hon tittar på mej, kliver upp ur vattnet och lägger sej snällt på stranden *S* Drottning Ida gör väl precis som hon vill. Och lägga sej i kalla vattnet två gånger? Nope.

På hemvägen ser jag den här jättedöda fågeln invid vägkanten. Ida lägger inte märke till den alls, eller bryr sej inte. Vad vet jag?

Och hemma i ugnen står en plommonspäckad fläskkarré och gottar till sej, lagom klar att ta ut. Blir en god middag en annan dag.

Kommentarer

  1. Jisses vad mycket folk! Alla gick visst hem när jag kom dit. Tur!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det var helt smockat med folk på dagen. Det var lite dålig planering av mej, men vi skulle till stan ändå, just då.

      Radera
  2. Är lite avundsjuk på att du har allt vatten sådär på promenixavstånd. Ankan hade för övrigt ätit upp den där dvärgpudeln omgående, så nog var hon duktig, din Ida.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju samma vatten, bara på andra sidan... men det är tur att det är på promenixavstånd, eftersom jag ju inte kör bil!

      Jag såg att den där lilla luddiga saken kom farande, så jag kopplade Ida. Då blir hon visserligen lite tuffare, men jag kan hålla undan henne ifall det skulle bli kris. Men nu var hon ju ett under av vänlighet, av någon konstig anledning, för den lille var väldigt "fräsig" och skällde ursinnigt rätt upp i ansiktet på henne. ATT hon fixade det?!!

      Radera
  3. Tur för liten pudel att han mötte snälla Ida, hade det varit mina hade han fått sig ett betydligt "varmare" mottagande...
    Hälsningar, Maud

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var kanske tur att han var just en liten kille och inte en sur tik, det hade möjligen blivit ett sämre mottagande då.

      Radera
    2. Vilken trygg hund Ida verkar vara!! Det måste kännas skönt att kunna lita så på henne! Man vet ju aldrig vad man kan tänkas möta på sin promenad!
      Här börjar livet så sakta återvända även om det är bra att ha nära till sängen. Det är inte roligt att vara sjuk så här mitt i sommaren... men det har väl sitt slut kan jag tro!
      Kram och mycket kli till duktiga Ida

      Radera
    3. Njaaa... det vete katten... hon behöver mycket stöd och gillar inte barn. Inte vuxna heller för den delen. Bara såna människor, små och stora, som hon med tiden lärt känna och som hon då övergår från att vara skeptisk mot till att fullkomligt älska. Inga mellanting här, inte.

      Alla hundar tycker hon inte heller om. Eller, det är ganska få, det med. Men de flesta bryr hon sig inte om. Och det är väldigt skönt.

      Sjukor är aldrig, aldrig roliga att ha och särskilt inte nu, mitt i sommaren och med stundande op på schemat. Dumt är vad det är.

      Kram och kli till er alla i gula huset!

      Radera

Skicka en kommentar