Bad-onsdag igen

Tiden går fort när man har roligt, heter det. Och då måste jag ha väldigt kul, eftersom det känns som om det var alldeles nyss som jag var och badade med Bosvedjegrabbarna. Men det har gått en hel vecka, faktiskt, och nu är det onsdag igen.

Här, på Bosvedjeskolans fönster, förkunnas det att det har blivit vår, minsann.

Och en liten reflektion kring underhållet, eller kanske snarare brist på detsamma, på kommunens skolor är på sin plats. Borde man inte se till att skrapa och måla den här fasaden med det snaraste?!

Hämtar Johan, som behöver ha dubbla kepsar på sig när han går hem, påstår han och konstaterar glatt, när vi kommit ut i solskenet, att när man ser på hans skugga ser det ut som om han har hatt på sig.

Hämtar upp Emil, som blivit högstadiekille och går på en annan skola, och blir avsläppta utanför badhuset i Kvissle.

Vi har bestämt oss för att vi ska "samla ihop" till Kilometermärket i simning. Man behöver inte simma en kilometer på en och samma gång, i ett sträck, utan kan simma x antal meter vid olika tillfällen och på så sätt komma upp till en kilometer. Tusen meter. Det är långt det. Min tanke är att vi kan simma ett simborgarmärke varje gång vi badar, så är vi framme efter fem gånger. Så vi sätter käckt igång att simma. Johan och jag slutar efter åtta längder, nöjda med det. Men Emil bara simmar på, han. Och simmar och simmar och simmar...

... tills han faktiskt gjort en hel kilometer bara idag! Inte illa.

Ett blått litet märke är det, kilometermärket.

 Efter bad och simning, bus och lek och dusch och bastu åker vi hem till Tistelvägen och äter våfflor. Johan får ögonen på vår lilla extra pappersrulle på toa... och får inspiration till lite pappersskoj *S* Rolig är han, den killen!