Sol och mat

På eftermiddagen kompenserades hunden för den fnuttiga lilla morgonsvängen hon fått. Vi tar en rejäl prommis i solskogen.

Skoterspåren är tidvis jättefina men också tidvis väldigt moddiga och besvärliga att gå i. Det är lördag och massor med folk borta i pulkabacken vid Essviksvallen. Där stöter vi också på en lagotto med efterhängande matte på skidor. De står dock stilla, vilket kanske var tur för matten, för nämnda hund gör ett fult utfall mot Ida, som i sin vanliga sköna stil höjer svansen, viftar på den och går förbi med överlägsen blick. Är man till åren kommen och rutinerad behöver man inte varje gång berätta hur tuff man är. Underbara gamla hund!

Senare möter vi även en gul labradorhane med skrikande matte. Hon hade sin hanhundselaka hane lös i skogen och blev skräckslagen när Ida kom traskande säkert 15 meter framför mej. Ida stannade och väntade på mej, medan labradormatten slängde koppel på sin hund. Bakom henne kom ytterligare en människa medförande två hundar till. Samma procedur upprepar sig, jag lägger ett "snöre" runt halsen på Ida och så promenerar vi lugnt förbi, släpper sen loss henne igen och hon fortsätter framåt utan minsta lilla tanke på de där vovvarna.

Hon älskar inte alls alla andra fyrbeningar, men hon bråkar inte heller och det är gudomligt skönt att veta. Det ger henne stor frihet.

Här, under all denna bedrövliga snö, finns en stig. Den kan man gena ner till vårt lilla hus på. Men inte nu. Orkar bara inte plumsa i djupsnön.

Istället får vi följa den här skoter-autostradan neröver...

 ... mot bebodda trakter och trafikerade vägar. Koppel på och en liten omväg hem. Jaja, det blir väl vår nångång.

På kvällen tar vi en liten tur till stan, där Sture bjuder på middag på restaurang. Månne han var lite orolig att jag skulle bjuda på några fler konstigheter, i klass med gårdagens middag? Nej, det tror jag inte. Men himla gott och trevligt är det ju att gå ut och äta ibland! Räkcoctail till förrätt. Mums.

Glömde fota varmrätten innan jag hade kastat mej över den med kniv och gaffel. Oxfilé(!) med klyftpotatis, god sås, grönsallad och en liten tomatsallad. Smakar lika gott som det ser ut.

Tror inte att jag nån gång berättat om tossiga Ida, som skäller på månen?

Hon gör alltså det. Inte alltid, men ganska ofta. Det behöver inte vara fullmåne, det behöver inte ens vara mörkt! Det kan räcka med en tunn månstrimma på ljusblå eftermiddagshimmel för att hon ska bli stortokig. Svansen i vädret, rätt upp och viftande, och så tokskäller hon! Hon är en stolle, men en bra stolle *S*

Kommentarer

  1. Stortokiga Ida som skäller på månen!! Det skulle jag vilja göra också för jag kan inte sova när det är runt fullmånedags!! Hon verkar vard en underbar hund som inte bryr sig om andra hundar... hon skulle kunna lära våra en del!!
    Ha en skön söndag!!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen skönt med en sån här "icke-bry-sig"-hund. Sen har hon en massa andra hyss för sig, som att skälla som en tok i bilen, det är ju synnerligen irriterande och det får jag bara inte ur henne.

      Ha en väldigt bra söndag, ni med, i den mån det går!
      Kram.

      Radera
  2. Det är så skönt att kunna gå in här och läsa. Så duktig hon är Ida - den stoltheten man får känna som matte då är värd mycket.

    Haha, skälla på månen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är en stolt matte, även om hon egentligen bara blivit sådär duktig och trevlig av sig själv. Så jag kan inte ta åt mej nån ära av det. Bara glädja mej åt faktum.

      Läs, och skriv, så mycket du orkar, Hillevi!

      Och ja... skälla på månen... knäppskalle *S*

      Radera
  3. Så härlig hon är Ida, skälla på månen har jag aldrig hört nån hund göra :-) skönt att kunna ha dem lösa och de inte bryr sig om andra hundar. Gör promenerandet så mycket enklare och trevligare

    Den där middagen gick inte av för hackor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är unik, den här hunden. På alla sätt och vis.

      Middagen satt som en smäck! *ler*

      Radera
  4. Härligt att promenera med en så duktig hund :-)Förstår, inte varför jag blir hungrig, när jag läser här :-D Snön har nästan försvunnit här i söder(fast det snöar nu)Jag har både vintergäck och snödroppar, som blommar. Våren ÄR på väg :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte riktigt klart för mej vart Lindby ligger? Men med tanke på era gula och vita blommor som blommar... så måste det vara i mina skånska hemtrakter nånstans (även om jag alltså inte vet var, jag får nog ta och googla lite! *S*).

      Och så ska jag ta och hänga mej ut om husknuten från den nästintill obefintliga altanen, för där bakom, dit man inte kan komma för att det är för mycket snö... DÄR, invid husväggen, har vi snödroppar. De kan väl inte ha kommit upp än, men jag ska iallafall kolla. Jag vill ha vår, jag med!

      Radera
  5. Lindby, ligger ca 7 km söder om Skurup :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Okidoki... lite längre söderut än Vinslöv, där jag är född.

      Radera

Skicka en kommentar