En liten onsdag

Den här dagen är ganska lik rätt många andra dagar. Vi tar en promenad på andra sidan Ljungan, på Svartvikssidan.

Min förkylning går så sakteliga åt rätt håll. Men den har som kompensation slagit till med full kraft på Sture, som är ganska så däckad. Vilar, fryser och hostar. Stackars han! Han har sitt framför sej och jag har nästan allt mitt bakom mej (hoppas jag verkligen).

Kommentarer

  1. Så bra att du så sakta blir bättre!! Men stackars Sture som har sitt värsta kvar... hoppas att det inte blir så mycket värre än det radan är!
    Här har vintern fått sig en knäpp på näsan... den västliga viden har öppnat Gävlebukten för båttrafik igen! Men vi vet ju inte hur det blir när stormen kommer förstås!
    Håll i mössan de närmaste dagarna!!
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Januari... är nästan slut. Vi går mot ljusare och varmare tider, även om vintern kan slå till med full kraft när man minst anar (eller vill) det.

      Sture är eländig och jag har full förståelse. Vet precis hur han mår, stackars människa.

      Kram!

      Radera
  2. Det där var väldigt onödigt, inte att du är bättre förstås, det är ju för väl, men att Sture nu ska bli liggandes. Samtidigt är det ändå bra att han dröjde så länge som möjligt efter operationen - en sak i taget, liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt onödigt. Men bra ändå att vi sjuknar i olika omgångar. Hade varit mer besvärligt med två vissna människor och en frisk hund.

      Radera
  3. Den är seg den där förkylningen, jag har äntligen hostat färdigt . Krya på Sture och dig med så klart

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag längtar verkligen till den dag jag kan säga som du.. "jag har hostat färdigt". För det har jag inte. Jag hostar så det gör ont i kroppen, men jag är ändå på bättringsvägen, det känner jag.

      Tack ska du ha för "krya på dej", det ska vi göra!

      Radera

Skicka en kommentar