Odi möter Ida

Min fd kollega Åsa har en nu drygt 1 år gammal golden-tik, Odi. Idag mötte hon Ida för första gången. Ida är en dam som gärna talar om att hon är äldst, bäst och dessutom Hemma... men hon är inte ful eller beter sej illa. Hon berättar bara hur läget ligger.

Vi tar en promenad till att börja med och det går bara fint. Sen grejar vi lite i pysselrummet (Åsa papperspysslar också en del), fikar och pratar.

Och sen finns det tid till en liten prommis till. Försöker få med hundarna på samma bild. Det går inte så värst bra, för Odi har (med rätta) ganska stor respekt för den svarta, rufsiga...

Men, på äkta retriever-vis, törs hon faktiskt låna en pinne i skogen. Åtminstone när Ida är på behörigt avstånd.

Det är tryggast hos matte, när briarden blir närgången...

... och helst skulle jag vilja åka på din rygg, matte!!!

Ida provar faktiskt, så småningom, med att bjuda in till lite lek. Men eftersom hon har ett sätt att skälla uppfordrande, som Odi inte gillar, så blir det inte precis nån lek. Tyvärr försöker Ida så pass mycket ändå att det där frambenet börjar göra lite ont. Så dumt. Nu blir det vila ett par dagar igen.