Puh.

Inte var det roligt igår, när Tosca mådde så risigt. Och på tal om risigt, så tyckte Vägverket att det var just vad det var längs Essviksvägen, så de har varit här och röjt både sly och gräs. Efter sig lämnade de ett stooooooort antal pinnar av olika storlekar. Detta blev ett besvärligt "uppdrag" för Tosca, som skulle välja och smaka, välja och vraka, tugga och lyfta och bära och byta Pinne hela vägen från Klampen och hem.

Notera speciellt pinnen som sticker ut ur mungipan på henne! *S*

Men även om hon ser lite trött ut här, så var hon såååå mycket piggare idag. Sov gott inatt och tuggade (med lite hjälp) i sej en liten portion mat till frukost. Och den maten fick utan problem ligga kvar i magen också. Och jag kände att jag andades ut. Puh.

På bilden ligger hon på köksmattan och håller mej sällskap när jag fixar och donar med det sista inför resan. Det drar ihop sej nu!

Och så oändligt glad jag är att hon inte blev sjukare än hon blev. Gulliga, gulliga Maria (som jag tränat en del rally tillsammans med), som är gift med veterinären Mats, hörde av sej sent igårkväll. Hade läst på FB om Toscas illamående. "Har Tosca ätit nåt grisöra eller nåt? Undrar min man" skrev hon. Men hur omtänksamt var inte det, då????? Värmde alldeles kolossalt, kan jag tala om. Även idag har vi haft kontakt och det känns gott i hjärtat. Så ja, Hillevi. Litegrann av Herriot, fast utan hembakad kaka, är det nog.