Mellan passen

Den här vägen har jag gått väldigt många gånger med Ida, men Tosca har inte varit här. Fin och mysig väg, dock kantad av en hel massa hus och stugor, så självklart var det koppel på.

Man går utmed sjön (Marmen) och det var så otroligt fint och riktigt sommarväder också idag. Ljuvligt för själen efter 24 timmar på jobbet. Plus nån kvart, för bussen som skulle ta min avlösande vikarie dit var försenad...

 Därborta skymtar Tuna kyrka. Ni vet, den med den vackra solen över ingången.

Bad blev det också. I lina, för det kändes som om det skulle kunna komma en del folk här. Populärt ställe nära campingen och kyrkan och allting.

 Härliga pinnar och skönt vatten!

 Och plötsligt hände det! Det kom ett helt bröllopsfölje gående. Jag papparazzade dem lite.. *S*

En av tärnorna vek av från följet och kom bort till oss för att svalka sina skavsåriga fötter. Så tittade hon på Tosca. Så tittade hon på mej. Så tittade hon på Sture och frågade om han haft hjärtproblem? Och om jag var Cornelia?

Jodå. Ett rätt iallafall. Så visade det sej att hon gett en massa kläder och annat till mina vänner från Syrien och andra länder. Inte tusan kände jag igen henne iklädd blekaprikos tärnklänning... *S* Men hon blev jätteglad att se oss och ville kramas och... ja, världen är liten. Det är den.

 Och segelbåtar är vackra.

 När Tosca badat en stund tog hon en paus i skuggan.

Men sen behövde pinnen tuggas lite mer.

Stannade till på Curryhouse på hemvägen och åt indiskt käk till halva priset med hjälp av en restaurangchansen-kupong. Gott, gott. Och så härligt att kunna sitta ute i solen och njuuuuuta. Av god mat och så av just solen och värmen (+20!). Bilen stod inom synhåll, men i fin skugga och med fönstren och bakluckan öppen. Ingen nöd gick det alls på Tosca. Bara en sån sak kan ju få en att koppla av. Skönt.

Så släpptes vi, Tosca och jag, av vid Essviksvallen, där vi tänkte gå genom skogen hem. Men på väg över grusplanen fick vi sån "rally-feeling" att vi inte kunde låta bli att köra ett litet träningspass. Och järnspikar! Så taggad hon var, den pälsiga. Gick där och laddade och morrade i mungipan åt mej, var sååå "på"!! Jättejättekul!

Allt blev såklart inte rätt och perfekt, men ååååh! vad roligt vi har! Och sen traskade vi hem i lugn och ro. Tosca åt sin kvällsmat själv, helt utan att bli igångmatad med sked. Man glädjer sej åt det lilla.

Och själv har jag förberett mat och sånt inför ett nytt pass på jobbet med början klockan 10 imorgon. Puh.