Vi är kvar

Vi är kvar i Mellansjö. Om man jobbar först får man roa sej sen... visst är det så? Så vi började med att klyva och trava den ved vi hade med oss hit och som vi kapade igår. Blir bra att ha till den kalla vintern.

Det tog ju inte så lång stund att klyva den där lilla veden så snart fick Tosca och jag ge oss ut på en av alla de där skogsvägarna som finns häromkring. Hon slipper vara ute i trädgården, där inget händer och myggen är det enda som finns att koncentrera sej på. När vi går på prommis finns det annat att tänka på och det går ganska skapligt så länge vi håller oss i rörelse. Hon bär ju svansen rätt okej... inte mellan benen. Och hon springer inte heller hem när jag släpper henne lös.

Så jättekul! Tosca hittade en handske strax före vändplanen. Lattjo att leka en stund med sej själv. Bra.

Det går ganska skapligt uppför på just den här vägen, det ser man när man har vänt och ska gå nerför igen. Vackert är det.

Så här ser hon ut. Blek i färgen och tämligen pälslös. Men fin ändå, som uppfödaren skrev tillbaka när jag hade skickat henne den här bilden. Såklart, hon är ju Bäst! *S*

Det här är en sån där "hitta-hunden-bild". Hon är ganska så kamouflagefärgad, faktiskt.

 På vägen hem passerade vi Långsjöbäcken en andra gång och Tosca ville verkligen gå ner och plaska och dricka lite. Jag var förnuftig och insåg att mina fötter skulle kunna ställa till det lite för mej om jag försökte klättra ner, så jag släppte Tosca på egen hand här. Det var hon mycket nöjd med. Jag fick också stopp på henne när hon hade planer på att gå igenom den stora trumman som bäcken rinner igenom under vägen. Jag ville inte det och att hon faktiskt lyssnade är JAG mycket nöjd med.

När vi kommit hem brakade det loss ett ordentligt regnväder, som inte riktigt gick att fånga på bild, men här är ett försök genom fönstret.

Och efter regn kommer sol... så nu är det blå himmel och solsken här igen. Omväxlande väder.

Och när solen skiner efter regnet... så väldigt vackert med regnbågen på kvällspromenaden.

Vi gick ut på udden, spankulerade lite precis som igår och plötsligt nästan står vi mitt i detta fågelbo. Fågelmamman, den stackaren, låg och tryckte tills vi var alldeles för nära, då hon lyfte med ett brak. Tosca och jag blev lika förvånade båda två, tror jag. Jag slängde upp mobilen och tog denna bild, sen lämnade vi raskt för att inte störa mera.

Nu får vi hålla oss undan ett tag. Undrar hur länge??

 På vägen hem undersökte Tosca detta vindfälle väldigt noggrant. Vi har gått förbi hundratals gånger och hon har då aldrig varit intresserad. Men nu var hon det *S*

Kommentarer

  1. En glad Tosca - härligt att se!
    Makalöst vacker utsikt från höjden med de blånande bergen - att du fixade höjdskillnaden med onda foten men klokt att avstå forsen. Den fixade Tosca så bra själv och lydde gjorde hon minsann så bra så! Sen tycker jag att hon är så fin i just sin färg men det har jag sagt förr. En prinsessa i silvermantel.

    Din regnbild ser ut som mina "månbollar" - fint!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lade till ett par bilder från slutet av dagen. Du kan säkert svara på frågan?!

      Tosca är vackrast i världen, precis som hon är. Och duktig. Och inte helt hysterisk heller idag. Skönt när hon kan följa med ut och tycka att det är trevligt också.

      Radera
    2. Oj, vilken regnbåge! Någon sån har jag inte sett här än och följdaktligen inga himlafenomen, nä inte ens en spann guldpengar vid den obefintliga bågens slut... :D

      Tyvärr kan jag inte svara på äggfrågan mer än att de flesta andfåglar ruvar i cirka 28 dagar medan större, som gravand, över 30. Gräsand har såna grönvita ägg men det har säkert fler. Om de är borymmare (troligast) rantar de efter morsan ganska direkt ut i vattnet så då är det fritt fram för Tosca att känna sig snuvad på konfekten, haha.
      Jag har en äggbok nånstans, men "nånstans" är ett mycket vitt och brett begrepp!

      Radera
    3. Hoppas att de där äggen redan legat där i fjorton dagar eller så... för vi vill gärna gå just där, ut på udden, och mysa.

      Radera
  2. Nu blev vi nyfikna! På äggen alltså. Hoppas att Hillevi kan svara.

    Fina, innehållsrika, sommardagar i lagom tempo, precis som det ska va'! Va' rädd om dej och dina fötter...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äsch. De där fötterna skulle jag gärna byta ut, om det gick.

      Radera

Skicka en kommentar