Till Mellansjö igen... och så en Embla


På väg tillbaka till Mellansjö igen stannade vi till vid Lomtjärn...

 ... och drack lite vatten. Tosca var någorlunda tillfreds med tillvaron.

Men när vi kom fram ville hon bara gå in, inte alls vara ute i trädgården medan vi (läs: Sture) kapade ved. Så... då fick hon gå in, istället för att tvingas vara ute och stressa upp sej för alla flygfän.

Sen tog vi oss en promenad tillsammans och då funkade det ganska bra. Det blir ju lite annorlunda när man håller sej i rörelse.

 Tosca i vassen.

 Hon vadade omkring i vattenkanten och såg ut att må ganska gott ändå.

 Finaste lillgumman.

På väg hem igen, där hon faktiskt åt kvällsmaten utan prut. Man får vara glad för det lilla!

Foto: Reijo Ränssi

Till sist måste jag bara dela med mej av den här bilden på Toscas mamma, som faktiskt heter Embla, som Hillevis fina schnauzer. Denna Embla bor just nu hos Toscas uppfödare (ägs av och bor annars hos Therese Berglund) av den enkla lilla anledningen att det är småsmulor på gång. Ja, för det måste det väl bli, om det blev en Kaka senast??

Hon ska alltså ha valpar om ett par veckor och det är hur spännande som helst! Embla ser ju ut att ha det gott där hon är... *ler*

Kommentarer

  1. Så in i vassen vacker... Skönt att hon iaf mår lite bättre under promenaderna. Att hon äter bör väl innebära att stressnivån inte är alltför hög?

    Embla ser ut att va' en likadan goding som sin lilla dotter. Småsmulor blir det självklart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dottern är myyyyyycket mera goding än sin mamma. Jo, så är det faktiskt. Smulorna ska bli kul att följa framöver.

      Det går att gå på promenad, men man får liksom hämta henne och TA MED henne ut.

      Radera
  2. Ja, nu finns det faktiskt bara en Embla ;) - hade glömt att Toscas mamma heter så... måste vara därför Tosca så ofta påminner om min Embla! :D Haha, skämt sido ser din Embla väldig go ut på bilden, en fin morsa, det där.

    Skönt att det börjar släppa med rädslan för surr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tvekade lite... tänkte att det skulle göra ont med en bild på en Embla. Men detta är ju en annan en. Hon är fin mammahunden.

      Rädslan finns där och hon vill alls inte vara ute på tomten (som vi så nogsamt hägnade in förra året), inte när vi är där heller. Hon ligger hellre ensam inne, gärna med huvudet instoppat bakom en soffa eller så... stackars arma hund.

      Men går vi på prommis, så hänger hon på och så länge vi rör oss går det skapligt.

      Radera

Skicka en kommentar