Full rulle på en måndag

Jag gick och trodde att jag skulle till tandläkaren i torsdags. Det var längesen jag fick kallelsen men jag "memorerade" datum och tid. Trodde jag. Tur att min tandläkare skickar ut en sms-påminnelse två dagar innan planerat besök... den kom i onsdags. Alltså, jag skulle INTE till tandläkaren på torsdagen förra veckan, utan på fredagen. Frid och fröjd.

Torsdagen kom och gick.

Så blev det fredag. Men eftersom jag ju (i mitt huvud) skulle till tandläkaren i torsdags... så hade jag redan varit där, eller hur?! Tjugo minuter efter avtalad tid ringde en klämkäck tandhygienist och ville boka en ny tid med mej, för hon antog att jag hade glömt bort??? Pinsamt. Det hade jag. Den nya tiden blev idag, måndag, kl 7:10. Tänk, att de jobbar så dags?

Puh. Att jag är morgonpigg betyder ju inte riktigt att jag tycker att det är skojigt att ha tider att passa så pass tidigt på dagen, men iväg kom vi iallafall och i tid var jag den här gången. Inte behövde jag betala nåt för den missade tiden heller. Bussigt. Att allt såg fint ut i munnen känns också bra, såklart.

Så skulle hussen iväg på koll och vi promenixade i Kvissle. Fanns massor att göra för Städpatrullen där. Här är Tosca med en stooooor pappersservett, som hon knycklat in till största delen inuti munnen och bara ett par små flikar sticker ut *S*

Makroläge på lilla kameran betyder att glimfiltret också aktiveras. Måste hitta inställningen där man tar bort det!! Men gott om rönnbär är det i år.

 Som vanligt gick vi längs Ljungan en liten bit.

Sen körde vi ett par läggande på en gräsplätt vi hittade (inte den på bilden) och min teori om att det är jag själv som ställer till det vid återgångarna stämmer, som det ser ut. Om jag bara går tillbaka, tyst och "bestämd" tycker Tosca att jag är jätteläskig och säkert arg också (för jag brukar nog berömma henne lite med rösten, säga "bra" eller "duktig" eller nåt när jag är på väg tillbaka)... så då reser hon sej och kastar sej åt sidan. Ser hemskt ut, som om jag ofta brukar gå tillbaka och klå upp henne, ungefär. Det brukar jag INTE, kan jag meddela. Men där ligger problemet. Och när hon blir osäker på mej tar hon till bus som utväg... det blir inte bra på lydnadsplanen.

Emellertid är det bra att ha identifierat problemet, då har vi "bara" att jobba på det, då.

På bilden har hon hittat ett trasigt pingisracket. Det var svårt att få upp det från asfalten där det låg, men Städpatrullen gav sej inte!

Så satt vi en stund utanför vårdcentralen och väntade på hussen. Många människor passerade in och ut genom de automatiska dörrarna. En del gick bara förbi, andra gick förbi och sa "hej hunden" eller nickade och log mot henne (mer mot Tosca än mot mej, tror jag *S*) medan ytterligare andra, en och annan bara, stannade till och pratade och klappade. Någon frågade om rasen och någon undrade om det var mycket pälsvård?

Mycket nyttig träning att bara sitta/ligga där och så emellanåt kliva upp och hälsa på vissa utvalda, bara. Tosca skötte sej jättefint. Det gick också förbi några hundar på andra sidan gatan, som hon inte brydde sej om. Bra, bra.

 En kort prommis i hemmaskogen blev det sedan innan...

... jag faktiskt, äntligen, kom mej iväg på vattengympan igen. Den startar för hösten idag och jag behöver verkligen den träningen, så det känns fint att hänga på.

På eftermiddagen bar det av till Berga för lite spår. Det är evigheter sen jag lade spår åt Tosca. Den trasiga tassen och annat tråkigt har gjort att jag inte tagit mej tiden att göra det, helt enkelt. Men idag var det dags och inte var det nån tvekan om vad hon skulle göra. Nejdå, hon tuffade på ut i spåret, precis i samma långsamma tempo som hon brukar *ler*

 - Men, vad tusan?! Nån har tappat nåt här?!!!

Hon såg så rolig ut. Gick ett steg över apporten och tvärstannade, vek sej nästan dubbel och plockade upp...

 ... en PINNE! Vilken LYCKA!

Tosca HJÄRTA pinnar = SANT.

Sen hade jag varit lite taskig och lagt spåret rakt över en liten traktorväg, men som syns på bilden så var det inga som helst problem. Tosca traskade bara vidare. Lite, lite trassel blev det i första vinkeln, men hon löste det fint när jag bara stod stilla och väntade ut henne.

 Pinne #2, ännu större lycka!

 Ja, så pass väldigt mycket jättemycket LYCKA att den "råkade" gå sönder litegrann... *S*

Sen hade jag varit så himla korkad och lagt en sketen leksak som spårslut. Alltså, vem vill ha en leksak, när man skulle kunna fått en större och ännu, ännu roligare PINNE?! Nä, just det. Skärpning till nästa gång!

Innan vi åkte hem plockade jag lite blåbär (i en bajspåse, för nåt annat kärl hade jag inte med mej). Så pass att det räcker till en liten paj efter blomkålssoppan, som vi ska ha till middag. Mums!

På kvällen tog vi en sväng upp genom skogen bort till Vallen, där vi lånade fotbollsplanen för ett litet, kort lydnadspass. Lite linförighet och så återgångar på ställande och läggande. Tosca skötte sej (givetvis) perfekt.

Jag provade att inte gå spikrakt emot henne, utan snedda en aning utåt vänster (från mitt håll sett) när jag går tillbaka, utifall att hon tror att jag ska gå PÅ henne? och så massor, massor, massor med gos och beröm och godis... en riktig mysstund... när jag kommit fram till henne och hon står/ligger kvar. Funkade 100%-igt.

Risken är möjligen att hon slänger sej på rygg och vill bli kliad när jag kommer tillbaka...

Nåt i den här stilen... men jag tror att jag hellre tar det än en galning som rusar runt på plan och skäller och inte vill bli "fångad" *ler*

Hur som helst. Två inkallningar och lite lek med bollen, sen tyckte jag att vi var klara för idag. Tosca var inte alls av samma åsikt, utan bet mej hej vilt i armarna och försökte verkligen få fler uppgifter att jobba med. Kul! att hon är så positiv!

Vi gick hem ändå. Man ska sluta när det är som roligast. Har jag hört.