Bästa julkortet och lite annat

Den här är årets bästa julkort alla kategorier. Det är Alfred som poserar i en tröja med ett väldigt viktigt budskap. Även om vi har vetat om det ett tag så blev jag ändå så glad åt bilden att jag grät en liten skvätt *ler* Sån är jag.

Medan vi är ute på morgonprommis på brukshundklubben jäser degen till dagens bröd. Det är helt vanliga matbröd med skållat grahamsmjöl och lite russin. Men det är ju luciadagen imorgon, så jag bakade ut dem lite annorlunda. Blev ju fint, vetja.

Promenaden blev inte så lång och inte alls som jag hade tänkt. Tosca hittade purfärskt kött, STORA stycken och ville inte låta sej fångas... det slutade med att hon drog järnet tillbaka till klubbstugan med sitt byte och först där fick jag tag i henne. Jag var lagom road. Köttstycket hängde illrött ur munnen på henne och blodet skvätte omkring. Jag överdriver inte. När vi kom hem blev det skäggtvätt och det är det bilden visar - nytvättat skägg. Hon kniper med ögat men det är nog mer för blixten än för att det är irriterat. Men det är det. Lite gulgeggigt på morgonkvisten, men ingen klåda och inte verkar hon ha ont heller. Åker ändå ner på apoteket och köper en liten tub Noviform.

Men som sagt var, hon verkar inte lida av sitt lite geggiga öga. Vi kör ett litet lydnadspass på gräsplanen på Vallen. Tänka sej, att det är grönt på gräset den 12 december! Underbart! Och ganska så duktig är hon också, vi avslutar med lite vant-kamp och har kul.

På eftermiddagen kommer Alfred tillsammans med sin pappa och hälsar på litegrann. Plötsligt är det så mystiskt tyst ute i köket. Jag ropar från vardagsrummet och frågar vad han (Alfred) gör?

- Ingenting! kommer svaret blixtsnabbt.

- Nähä, svarar jag. Vad betyder det?

 - Det betyder att man inte gör n å g o n t i n g! svarar Alfred lika snabbt igen.

Jag reser mej för att gå ut och kolla detta Ingenting. Då säger han, innan jag hunnit dit:

- Eller... okej... jag HAR gjort någonting! 

*fniss* Ja, det hade han verkligen. Ett helt härligt knyt-äventyr med mitt förkläde som material. Kul, kul!

Och vilken fantasi han har, gossen. Här är en genomskinlig och osynlig zombie, som saknar huvud och armar, men som ändå finns där bakom förklädet. Sen, när kakan är klar, då ska vi stoppa in zombien i ugnen så att den brinner upp! Japp.

Saffranskaka med fyllning av mandelmassa, kardemumma och smör. God! Nån som är sugen att smaka? Välkommen då, för det finns en hel del kvar.

Alfred meddelar att han inte gillar lussebullar, men den här kakan var väldigt god. Saffran? Vad är det? Jaha, världens dyraste krydda och det som göra bullen gul. Och det är GOTT också, sa Alfred.

Sen tar han sej en banan och vill gå ut med bananskalet till komposthögen. Så han lånar min pannlampa och ger sej ut i mörkret.

 Tog med sej hela "kompostlådan" när han ändå skulle ut, så nu är den tömd. Så bra.

Sen åker grabbarna Öhlén mot mammas jobb, där de ska äta middag tillsammans, innan hon jobbar vidare ända till kl 20 ikväll. Puh. Själva åker vi raka vägen ut i skogen igen och tar en hundpromenad, som avlöper helt utan några älgben, köttbitar och sånt. Så skönt att bara få gå, för en gångs skull, och slippa alla Tosca-diskussioner kring sånt där dött...