Kära Klamp

I eftermiddagssolen traskar vi iväg... här har man redan börjat lägga ut bojarna vid småbåtshamnen.

Käraste gamla Klampen, min favorit bland öar på denna jord, välkomnar med sol mellan trädstammarna och den ljuvaste fågelsång. Att stigen är mjuk och härlig att gå på och att det doftar så gott... ja, det bidrar bara till trivseln här.

Jag fotar... och konstaterar att på andra sidan är de gamla stockarna fortfarande istäckta, men det syns ju inte på bilden.

Ida kommer lufsande... och luktande... bort och tar sej en titt på vad jag sysslar med.

 Ett litet fotbad med tillhörande vattenslurk blir det också.

Stigarna är mjuka, men klipporna hårda. Här är det kontrasterna som råder och det gör det hela bara ännu bättre!

Ett vackert svanpar simmar strax utanför klipporna.

Hittar man lite snö bara måste man rulla sej. Så tycker Ida, som samtidigt som hon rullar frenetiskt tuggar i sej så mycket snö hon hinner. Knas-fia.

 På väg upp på benen igen. Ser hon inte nöjd ut?!

Kommentarer

  1. Du har verkligen tur som har denna fantastiska plats så nära. Jag förundras också över att där alltid är så folktomt!

    Haha, Idas min på sista bilden är obetalbar!

    SvaraRadera
  2. Hej Cornelia!
    Nu var det ett tag sedan jag kikade in till dig. Jag har haft lite otur med kroppen:( Fruktansvärt ont i ryggen och så har jag skurit mig rejält på en glaslykta jag skulle rengöra. Fick åka till akuten och sy fyra stygn!
    Det var ganska djupt så man såg benet:( Det var höger långfinger, typiskt när man är högerhänt! Stygnen ska sitta i 10 dagar. Så det blir att ta det lite lugnt.
    Vilka vackra foton du tagit på din och Idas promenad:) Skönt att snön börjar försvinna hos dig:))

    Må så gott
    Kramizar Marie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar