Kära Klamp

I eftermiddagssolen traskar vi iväg... här har man redan börjat lägga ut bojarna vid småbåtshamnen.

Käraste gamla Klampen, min favorit bland öar på denna jord, välkomnar med sol mellan trädstammarna och den ljuvaste fågelsång. Att stigen är mjuk och härlig att gå på och att det doftar så gott... ja, det bidrar bara till trivseln här.

Jag fotar... och konstaterar att på andra sidan är de gamla stockarna fortfarande istäckta, men det syns ju inte på bilden.

Ida kommer lufsande... och luktande... bort och tar sej en titt på vad jag sysslar med.

 Ett litet fotbad med tillhörande vattenslurk blir det också.

Stigarna är mjuka, men klipporna hårda. Här är det kontrasterna som råder och det gör det hela bara ännu bättre!

Ett vackert svanpar simmar strax utanför klipporna.

Hittar man lite snö bara måste man rulla sej. Så tycker Ida, som samtidigt som hon rullar frenetiskt tuggar i sej så mycket snö hon hinner. Knas-fia.

 På väg upp på benen igen. Ser hon inte nöjd ut?!