Med Alfred på shoppingtur

Efter jobbet åkte vi till Birsta för att shoppa. Medan jag var inne och faktiskt köpte en cykel fick Sture besök i bilen av Alfred, som behövde barnvakt ett par timmar. Då jag ville ha min nya tvåhjuling lite extrautrustad (vilket betyder att jag ville ha skärmar, lyse och pakethållare på den... sånt räknas nuförtiden som extra... det var standard "förr i tiden", minsann), så fick jag vänta en stund medan nån kille skruvade på grejorna. Han lovade dyrt och heligt att det inte skulle ta mer än 10 min, men jag kan säga att hans tidsuppfattning inte var av allra bästa slag.

För Alfred och jag hann in en sväng på Biltema först. Där hittade Alfred en trampbil som han glatt kastade sej på och trampade iväg med, snyggt svängande i gångarna mellan alla möjliga biltillbehör och annat *S* När jag föreslog att han skulle trampa tillbaka och parkera bilen där den skulle stå gjorde han det utan protester och sa bara att "vi kan köpa den en annan dag!". Duktig kille.

Sen försökte jag hitta det jag skulle ha, vilket inte var det enklaste. Ställde mej i kö vid infodisken för att fråga. Alfred hade ingen lust att stå i kö. Jag provade att lyfta upp honom en stund och prata lite. Det funkade några minuter, sen blev han rastlös. Men han hann iallafall berätta för mej att han skulle köra farfar o Nelas bil själv. Jaha, tyckte jag, men då får du väl vänta några år, för man måste ju ha körkort, vet du? Varpå lille Alfred meddelar:
- Ja, jag glöööööömde det!

*ha ha ha* Han är så skön och levererar så många roliga kommentarer.

När det hade gått jättelång tid, mycket mer än de utlovade 10 minuter, gick vi tillbaka in på XXL sport för att hämta cykeln. Alfred ville följa med, såklart.

Strax innanför entrén står löparbanden på rad. På fem röda sekunder har Alfred hunnit testa fyra av dem, genom att skutta mellan dem på tvären... sen säger det swisch! så är han borta vid nästa vägg, har plockat ner en innebandyklubba och hittat en dito boll och meddelar glatt att han "ska spela lite!".

Icke, tycker jag. 

Pojken hänger lydigt tillbaka klubban och lägger bollen tillsammans med de andra innebandybollarna... och lägger sen i en högre växel och WROOOOOOOOM har han försvunnit runt hörnet på sina små snabba ben, lyckats få ner fyra små fotbollar och sparka iväg dem åt alla håll och kanter innan jag har blinkat *S*

Nu börjar jag bli aningen svettig, för cykelavdelningen ligger strax före kassorna och vi ska alltså ta oss igenom precis hela den XXL-stora affären, fylld med allehanda sportgrejor... 

Men, såklart, det går så bra. Cykeln är dock inte klar utan vi måste vänta. Och just att vänta är ju inte Alfreds starkaste gren. Vi får hitta på nåt... provcykla några barncyklar, till exempel. Han kryssar mellan montrar och hyllor, hittar termosar som måste kollas in lite mera noga (kanske är det kaffe i dem, tänker han!) och testar även en sparkcykel, innan min cykel äntligen är klar för avhämtning. Puh. Rena rama tivolit, den där sportaffären *fniss*

Och här är den, min nya hoj, fotad efter provturen på sisådär 14 km. Så alldeles 100%-igt nöjd är jag tyvärr inte. Som ni ser har jag redan tappat bakskärmen(!!!!). Sånt ska väl bara inte hända? Jag tog Ida och knatade iväg och letade reda på den, men alltså... jag har ju inte monterat den själv, det är gjort av proffs. Den borde väl sitta fast längre än 4 km, eller?! Inte heller växlarna tycker jag är tiptop, de rasslar och "hoppar" och nej... det blir en tur tillbaka med den här cykeln.

Och jodå, jag provcyklade på parkeringen utanför affären före köpet och den kändes bra då. Men det blir ju lite annorlunda när man kommer ut på vägen och trampar på lite upp och ner för backarna, på grusväg och så. Fast jag tycker om den! Den är stor och rejäl, väldigt stabil att cykla på och känns riktigt skön. Fixar de bara de här små detaljerna, så blir jag också en nöjd kund.