Besvikelse... och skyltar

Vi åker till Marmen på eftermiddagen. Där brukar vi bada vid den lilla stranden en bit utanför Öhns camping. Det är ok att ha hunden med sej. Under uppsikt, såklart.

Men besvikelsen blir stor när vi kommer fram. Det ser nämligen ut såhär, där det brukar vara en liten, men fin, sandstrand. Helt sönderkört av skogsmaskiner som avverkat en hel massa runtomkring.

Gräs och buskar och stigen som brukar gå här... allt är borta. Vi vill inte vara kvar här alls.

Så Ida och jag går den trevliga vägen som löper längs sjön och en bit bort möter Sture oss med bilen.

Vi passerar ett par fina små bäckar och promenaden blir iallafall mysig, även om besvikelsen över den förstörda stranden känns stor.

Och kameran, den hade jag lämnat (läs: glömt) hemma, så bilderna är tagna med Stures mobil. För inte heller telefon hade jag med mej idag. Helt utan teknik... jojo, det känns konstigt och ovant nuförtiden.

KVÄLLSPROMENAD:
Häromdagen gick vi ju till oljehamnen, som ligger vid den där skylten som säger "Här slutar allmän väg". Ikväll går vi förbi just den skylten och jag bestämmer mej för att fotografera lite fler skyltar längs vägen, det finns nämligen några stycken här.


Den första är tjusigare än tjusigast och tillhör en träbildhuggare, som bor härute.

Hon har tre totempålar i trädgården, men bara två syns på den här bilden. Allehanda annat har hon gjort också. Ta gärna en titt HÄR på hennes hemsida.


Vi går förbi den här lilla dammen, där jag för några år sedan såg bäver vid flera tillfällen en sommar. Det känns som om det är längelängesedan.

Så kommer vi fram till nästa skylt. Sväng höger och du kommer till Brukshundklubben. Det är inte den som är till salu, utan ett 16 ha stort skogsområde med havsutsikt, genomborrat och utgrävt... ett militärområde, alltså. Undrar vem som kan tänkas vara spekulant på ett sådant och vad ska man ha det till? Undrar också om det kommer att påverka klubbens verksamhet på något vis? Sökrutan, som brukade användas på tävlingar på "min tid" ligger ju däruppe i skogen, till exempel.

Strax efter avtagsvägen in till brukshundklubben står den här färgglada skylten. Undrar om det är fiskarna man ska vara rädd om?

Äsch... vad dum jag är.

Ingen skylt, men en väldigt charmig fågelskrämma.

 Men här kommer det skyltar igen. Många :) Här borta bor Gustavsson, Wiklund, Skogsberg och några till.

Den här skylten visar oss vägen ner till...


... Hamns båtklubb, som är målet för vår promenad. Den minnesgoda kommer ihåg några fina vinterbilder på Ida härifrån. 

Det är ingen stor båtklubb, det här.

Jag sitter en stund i solen, på kanten, och dinglar med benen...

... medan Ida badar fötterna och tar sej en slurk vatten innan det är dags att gå samma väg hem igen.

På hemvägen får vi syn på hästarna, som går i sin sommarhage just vid vägen in till brukshundklubben och intill den lilla dammen där. Så mysigt de ser ut att ha det där bland träden.

Kommentarer

  1. Nä men, är det den lilla stranden bortanför bron åt kyrkan till?? Hoppas inte det för där brukar vi hålla till när vi åker dit och badar!!!
    /Maud

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, det är precis den stranden som icke längre är. Jag vet ju att ni också brukar vara där ibland. Men nä, ingenting finns kvar! Det är en smärre tragedi, faktiskt. Suck och suck igen.

      Radera
  2. Annika i Lindby28 juni 2013 kl. 21:04

    Man ska ju vara rädd om naturen! Så tråkigt, vid en fin sjö :-( Men du hittade ett fint ställe till sist. Jag är lite avis, på naturen i norr!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Otroligt trist, för det var ett ställe som både Maud (läs kommentaren ovan) och vi, och säkert många fler, uppskattade mycket.

      Det är skillnad på naturen i söder och naturen i norr. I Skåne är det jättejättefint, men ofta odlat överallt och ibland svårt att hitta några vettiga ställen där en hund kan få springa lös och ledig (eller är det bara där jag kommer ifrån som det är så?). Här i norr är det "skogigare", jag gillar det.

      Radera
  3. Men så synd:( Det var så bra där, avsides för både barnen och hundarna...
    /Maud

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jättefint litet ställe var det.

      Radera
  4. Nog blir man ledsen över sådana upptäckter… kanske det kan återställas? Fast… hur ofta sker sådant. Hoppas att inte blir en massa bebyggelse där marken är till salu.

    Annars ser väldigt vackert och mysigt ut, där!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet inte alls vad de tänkt göra med marken där, men längre bort byggs det friskt... åretruntbostäder.... kanske är det det man har tänkt här också? Eller kanske en utökning av campingen? Det har varit på tal tidigare.

      Vad det än blir så blir det antagligen inget lugnt och fint litet hundbad iallafall. Tyvärr.

      Radera

Skicka en kommentar