Besvikelse... och skyltar

Vi åker till Marmen på eftermiddagen. Där brukar vi bada vid den lilla stranden en bit utanför Öhns camping. Det är ok att ha hunden med sej. Under uppsikt, såklart.

Men besvikelsen blir stor när vi kommer fram. Det ser nämligen ut såhär, där det brukar vara en liten, men fin, sandstrand. Helt sönderkört av skogsmaskiner som avverkat en hel massa runtomkring.

Gräs och buskar och stigen som brukar gå här... allt är borta. Vi vill inte vara kvar här alls.

Så Ida och jag går den trevliga vägen som löper längs sjön och en bit bort möter Sture oss med bilen.

Vi passerar ett par fina små bäckar och promenaden blir iallafall mysig, även om besvikelsen över den förstörda stranden känns stor.

Och kameran, den hade jag lämnat (läs: glömt) hemma, så bilderna är tagna med Stures mobil. För inte heller telefon hade jag med mej idag. Helt utan teknik... jojo, det känns konstigt och ovant nuförtiden.

KVÄLLSPROMENAD:
Häromdagen gick vi ju till oljehamnen, som ligger vid den där skylten som säger "Här slutar allmän väg". Ikväll går vi förbi just den skylten och jag bestämmer mej för att fotografera lite fler skyltar längs vägen, det finns nämligen några stycken här.

Den första är tjusigare än tjusigast och tillhör en träbildhuggare, som bor härute.

Hon har tre totempålar i trädgården, men bara två syns på den här bilden. Allehanda annat har hon gjort också. Ta gärna en titt HÄR på hennes hemsida.

Vi går förbi den här lilla dammen, där jag för några år sedan såg bäver vid flera tillfällen en sommar. Det känns som om det är längelängesedan.

Så kommer vi fram till nästa skylt. Sväng höger och du kommer till Brukshundklubben. Det är inte den som är till salu, utan ett 16 ha stort skogsområde med havsutsikt, genomborrat och utgrävt... ett militärområde, alltså. Undrar vem som kan tänkas vara spekulant på ett sådant och vad ska man ha det till? Undrar också om det kommer att påverka klubbens verksamhet på något vis? Sökrutan, som brukade användas på tävlingar på "min tid" ligger ju däruppe i skogen, till exempel.

Strax efter avtagsvägen in till brukshundklubben står den här färgglada skylten. Undrar om det är fiskarna man ska vara rädd om?

Äsch... vad dum jag är.

Ingen skylt, men en väldigt charmig fågelskrämma.

 Men här kommer det skyltar igen. Många :) Här borta bor Gustavsson, Wiklund, Skogsberg och några till.

Den här skylten visar oss vägen ner till...

... Hamns båtklubb, som är målet för vår promenad. Den minnesgoda kommer ihåg några fina vinterbilder på Ida härifrån. 

Det är ingen stor båtklubb, det här.

Jag sitter en stund i solen, på kanten, och dinglar med benen...

... medan Ida badar fötterna och tar sej en slurk vatten innan det är dags att gå samma väg hem igen.

På hemvägen får vi syn på hästarna, som går i sin sommarhage just vid vägen in till brukshundklubben och intill den lilla dammen där. Så mysigt de ser ut att ha det där bland träden.