Puh

Som man kunde se på bilderna av Tosca och Vida igår, så kom det en drös med snö. Jag fick ge mej ut och skotta igen och det var ju lagom roligt...

I skogen idag var det såklart också en massa nysnö. Det hade kört en skoter eller två där jag tänkte mej att gå, men huuuu, vad fötterna gled omkring. Och för närvarande är mina fötter sååå förbaskat onda, så varje steg var en plåga. Faktiskt.

Tosca däremot, tyckte att springa i skogen var en jättebra idé. Vi använde koppel som säkerhet en bit förbi det där stället där det ligger så många gamla älgben. Men när jag släppte loss henne bestämde hon sej för ett annat skoterspår, i en kraftledningsgata, och drog iväg i 150 knyck. Tillbaka till "skafferiet". Men suck. Bara att ta sina onda fötter och traska tillbaka och hämta henne (flera hundra meter), för att komma när man ropar när man står mitt i "tallriken"... nä, det går ju inte.

Sista kilometern gick vi i helt orörd snö. Plums, plums. Tosca for fram ganska obehindrat, trots att hon bitvis gick med snö upp till magen.

Jag tyckte det var ganska skönt när vi väl kom ut på vägen och kunde gå på plogat underlag tillbaka till bilen. Den stod därborta, längst bort i bild, bakom kröken. Puh, så skönt.

Vi lyckades ta oss ca 5 km och det tog nästan två timmar, så man kan lätt räkna ut att den tvåbenta rörde sej rätt långsamt... den fyrbenta höll ett bra mycket högre tempo.