Obeskrivlig onsdag

Rallyträning på förmiddagen tillsammans med bästa Maud och hennes lilla kvicksilver-marsvin till hund, mittelspitzen Nyx. Är riktigt nöjd med Tosca. Go' känsla och glad hund. I vanlig ordning är det en hel del som blir fel och vi gör om (och ibland gör vi rätt) och vi har roligt. Kul att träna tillsammans med någon som ser och kan komma med tankar, tips och råd.
Dagens favoritbild, även om kvalitén lämnar en del övrigt att önska. Vi är inte världsmästare på moment där det ingår koner. Tosca har tyckt att de är lite läskiga och ganska tråkiga, så när vi gått in mellan två koner har hon mer eller mindre lagt av... och det är ju inte jättebra. Därför är den här bilden så härlig. Fin kontakt, bra energi OCH koner. På en och samma gång. Hurra! Vi har jobbat en del för detta, det har vi och därför känns det så väldigt mycket extra bra när det faktiskt ger resultat.

På eftermiddagen var vi i "skogshagen" och så räfsade vi mera löv hemma i trädgården. Sopplunch på altanen blev det också. Så mysigt!


Kväll och detta skrev jag nyss på FB:

Jag borde inte bli förvånad, egentligen, men den här Kakan (ja, Tosca alltså), hon är lite annorlunda. Det är hon.
Vi kom nyss in från en knappt 1½ timme lång kvällsprommis. Vi har spankulerat i godan ro i "hemmaskogen", passerat fotbollsplanerna vid Essviksvallen där vi passade på att leka lite följsamhet och några små rallysvängar och så... när vi gick därifrån såg jag att det låg en vante och en mössa vid kanten av planen. Tänkte inte mer på det.
Från Vallen och hem är det ca 2½ km. Strax innan vi kom hem skuttade några rådjur iväg just intill stigen. Jag pratade med Tosca och hon tittade på mej och struntade nästan i rådjuren. Duktig tjej! Jag hade några köttbullebitar kvar i fickan och hon fick dem. Hon tog den första lite konstigt, liksom bet mej i tummen och sen tuggade hon sakta. Tänkte inte så mycket mer på det, men förstår ju nu efteråt varför.
När vi varit hemma och inne en stund ser jag något som ligger på golvet nedanför Toscas soffa, nämligen denna vante. Helt obemärkt har hon alltså plockat med sej den vid fotbollsplanen och burit den hela vägen hem, gömd i skägget, ätit köttbullebitar och tagit hem den... Jag kan inte annat än skratta åt det här samlandet av saker. Hon är för rolig!

Så lägger jag denna dag till handlingarna och konstaterar att den varit bra. Alldeles jättebra.

Kommentarer

  1. Haha, som hon kan, Kakan! Skulle vi knappast göra om, käka köttbullar med vanten i käften. Och nu har tydligen oxå Sundsvallsborna börjat slänga sina vantar omkring sig!? Då är det vår!

    Den lyckade rallyträningen bådar gott inför helgen!

    SvaraRadera
  2. Tänk vad skägglöse turkburken missar! Åh, hade han sånt magiskt skägg han också... Lite kan smusslas pga av den långa snoken men inte som eh... Alexandra Bard kan...

    Så bra att "konerandet" artar sig!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar