Söndag

Jättefina Tosca på Idas Hata-stig idag på förmiddagen. Hon har lattjolajban med pinnar och bus. Vi ägnar också små stunder åt kontaktövningar (väldigt svårt när det finns så mycket runtomkring som låter och doftar) och annat "nyttigt". Nere till höger ligger hon platsliggning, lugn och trygg i drygt 3 minuter. Fast det var ju ganska långtråkigt så hon skulle velat leka lite med några kottar som låg precis intill, men då fick jag ju säga åt henne att det inte var tillåtet och hon slutade genast(!). Duktig, duktig tjej!

Tvättade lite lakan och gjorde rent utomhusmöblerna innan vi åkte en tur till Bräcke. Lunchade på Jämtkrogen. Gott och trivsamt. Sen hade vi lite annat att göra också innan vi återvände till Mellansjö igen.

På väg ut på eftermiddagsprommis. Tosca plockar "snöpinnar". De är gjorda av bambu, men nerkörda, så de har vikt sej. Inte gått av alltså, utan bara böjt ner sej på marken. De sitter alltså fast i marken. Hon klurar lite på det där, innan hon listar ut att om hon tar tag precis vid "böjen" och drar rakt upp för hon med sej hela pinnen. Här står hon, mycket nöjd med sej själv! På hennes högra sida ser man den lilla, korta pinn-biten, den som suttit fast i marken.

Som jag har sagt förut, hon är finurlig, den här lilla flickan. Hittar på och listar ut, klurar och fixar.

Det är vackert här i Hälsingland.

Efter ett par kilometer i koppel går det fint att släppa Tosca lös och nu stundar drygt två kilometer uppförsbacke.

Jag går här och tittar på Guldhunden. Alltså... jag gnäller om den värdelösa inkallningen, men egentligen är hon ju BRA. Hon går lös såhär och rymmer aldrig. Det som möjligen kan hända är att hon springer fram till människor som vi möter. Men väljer jag mina ställen (som här) och går där det inte finns några människor så är det ju helt lugnt. Hon kommer när jag ropar, det gör hon, och emellanåt kommer hon själv och söker kontakt till och med. Det är nog bara jag som har för högt ställda förväntningar.

Ser de här äggskalen. Måste vara nån rätt stor skogsfågel, för det är i storlek som ett litet hönsägg, ungefär.

 Framme! Och ja, vi aktar oss väldigt noga för nerfallande IS från radiomasten(!).

 Tosca tvingas att posera med masten i bakgrunden. Hon är inte speciellt positiv *S*

 Då är det roligare att plaska lite i ett vattenfyllt dike.

Eftersom den här vägen tar slut vid masten, så får vi gå samma väg tillbaka. Alltså, ett par kilometer nerförsbacke. Rätt skönt.

Vi passerar Mellansjö Folkets Hus på hemvägen. Ni som läst här några år vet att storheter som Jerry Williams och Trio med Bumba har spelat här en gång i tiden. Numera är husets underhåll sorgligt eftersatt.

 Vi har precis en kilometer kvar hem och vägen är ganska oinspirerande, men Tosca fortsätter att roa sej själv med att dra upp snöpinnar. Outtröttlig liten hund det här. När vi kommer hem har vi gått nästintill en hel mil, men det märks inte på Tosca alls.

Kvällen ägnas åt välbehövlig pälsvård och så går vi ut en sista liten sväng... sjön är i det närmaste spegelblank... Sverige när det är som bäst!

Kommentarer

  1. Det är så roligt att läsa här och känna igen platserna: den där ån, den backen osv, som om man varit där själv. Dagens bild från "mastbacken" visar dessutom hur brant den är, med sjöspegeln långt därnere.

    Vad DUKTIG Tosca är som klarar tre minuters platsliggning!!!

    Sagolik sista bild!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Längesen jag var till den där masten. Förra sommaren var Tosca för liten för att traska med.

      Och ja, hon är jätteduktig. Men ensam är ju det mesta rätt lätt, det är ju när det kommer andra hundar i närheten som det börjar bli lite jobbigt *S*

      Jag känner också igen mej på en del av "dina ställen" och tycker som du, det är roligt att få "följa med".

      Radera
  2. Åh vilken härlig stämning du får till i bilderna! Klokt resonemang - kring nivån på dina förväntningar, Tosca är verkligen en fantastisk hund! Inkallningen kommer att "sitta" sen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jadå, nån gång kommer vi att få till det mesta, det är jag övertygad om. Och vem har bråttom? Fast just inkallning är ju bra att att ha, för det ger en lite andra möjligheter att låta hunden leva hundliv fritt och ledigt. Idag var hon superduktig när vi gick till bilen - lät bli att springa fram till grannen, som var ute. Men när jag stoppat in en väska, eller vad det var, i nämnda bil och vänder mej om... då är hon BORTA?! Vips! Försvunnit in i skogsdungen strax intill, där hon fått en doft i näsan. Det visade sej ligga en massa sopor(!) där. Antagligen en räv eller nåt som fått tag i en påse som någon ställt ut och tänkt slänga "sedan"... Jättespännande, tyckte Tosca, samtidigt som hon insåg att jag inte skulle komma att gilla tilltaget... bäst att springa iväg litegrann också... och hälsa på en annan granne som kom från andra hållet.

      Suck. Ibland får man bara vara glad i några sekunder, men de sekunderna var verkligen guld. Jag kände att det finns hopp! Att det sedan var agnat med sopor i närheten, det kunde ju varken jag eller Tosca veta i förväg.

      Radera
  3. Heja Tosca! Håll matte igång... ;-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm... jag hann ju tänka en positiv tanke där när hon lät bli att springa fram till granne nr 1... men det gick snabbt över *S* Fast jag har ett rätt överseende temperament själv, hon är ju en "sopråtta" som hittar allt äckligt som tänkas kan, så hur skulle hon kunna motstå en hel soppåse?? Nä, just det.

      Ingen fara på taket, hon blir en toppenhund så småningom (om man nu inte redan tycker att hon är det! *S*).

      Radera

Skicka en kommentar