Förmiddag före jobb

 Jo, det är sant. Jag jobbar ett dygnspass till, med början i eftermiddag. Så förmiddagen fortsätter i hundaktiveringens tecken. Idag tar vi en liten cykeltur ner till Klampen. Tosca är verkligen superduktig bredvid cykeln, travar på i lugnt och städat tempo och ser ut att trivas med det. Kul!

På Klampen får vi behålla kopplet på, eftersom det står två bilar på parkeringen. Och man vet ju inte vad för folk/hundar som befinner sej här ute då... och inte var någonstans heller.

Styvmorsviol.

 Men vad heter den här fina växten, månntro?

Det är lite mäktigt att gå här mellan de stora lövträden. Solljuset silas så vackert mellan de gröna bladen och det luktar verkligen sommar. Underbart! I eftermiddag har SMHI visserligen hotat med regn och åska, men jag njuter av det ljuvliga vädret så länge det varar.

Kommentarer

  1. Duktig både att skumpa med och cykla med! Oj, vilken hund! Roligt också med doftträningen. Och utställningsträningen... Oj, vad ni håller på och på och på!

    Antar att du jobbar ihop till ledigt sommaren lång.

    Tjärblomster är det nog, tror jag.

    Vilken jättefin kryddbalja du fick!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, inte år ska jag inte vara långledig alls, utan bara ha lite semester i augusti - september. Har så bra schema att det funkar ändå. Just nu jobbar jag ett extradygn för en kollega som åkt till Gran Canada.

      Tack för blom-upplysningen!

      Och ja, Tosca fortsätter att imponera. Så duktig och lättsam! Inkallning är fortfarande vår akilleshäl även om jag kan skönja en liten, liten förbättring.

      Kryddorna gav mig glädjetårar; )

      Radera
  2. Fina bilder, som vanligt!

    Aktiv hund kräver aktiv hundägare - och det klarar du med glans! Spännande med doftträning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker bara att det är så kul att umgås med min härliga, glada och goa hund.

      Tänker mycket på er, Cecilia!

      Radera
  3. Tack - det känns bra! Här är fortfarande så tomt tyst och tråkigt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det förstår jag. Det tar lång, lång tid att hämta sej från den första chocken. Och sen är det lång, lång tid innan man alls kommer tillbaka till nån slags liv. Men man gör det. Någon gång.

      Kram.

      Radera

Skicka en kommentar