Cykel och spår och vinst

Också idag var Fröken Briard ganska så morgontrött, men fram emot förmiddagen har hon piggnat till så pass att vi kan ge oss ut på en liten cykeltur. Här står hon redo. När vi glider nerför backen är hon jätteglad, hoppar lite och skäller några gånger. Det här är kul!

 Sommarkänsla på Klampen. Vita båtar, blå himmel och lika blått vatten. Vackert.


Vi parkerar cykeln vid grindarna och tar oss en promenad runt ön. Givetvis blir det lite bad och att bada är extra skojigt om man har en pinne också, anser Tosca.

I regnet i går kväll tyckte jag att jag blev blöt om högerfoten, trots goretexdojjor. Så idag fick de genomgå ett litet test, men nej... ingen blöt fot idag. Det måste ha kommit in uppifrån (via strumpan) igår. Jag gick i högt gräs.

Fina blommor och ett briardben där uppe i vänstra hörnet *S*

Väl hemma igen blev det brödbak och gräsklippning. Fyra såna här kakor blev det. Goda!

På eftermiddagen blir det en tur till spårskogen. Tosca plockar upp spåret riktigt bra och traskar iväg i sedvanligt lus-tempo. Alltså... här går det verkligen inte fort *S* Säkert fram till första apporten, som var en repstump. Myyyyyycket nöjd med sej själv var hon här!

Sen hade jag krånglat till det för det råkade komma ett traktorspår och sedan en stig, som jag var tvungen att korsa med spåret. Men hon fixade det utan några större problem.

En vänstervinkel (läs: böj) och sen fram till andra apporten, som faktiskt var just det - en apportpinne av trä. Duuuuuuuktig tjej!

Jag var så entusiastisk över detta fynd att Tosca gav sej till att tugga riktigt ordentligt på nämnda pinne. Jaja, det är bättre med en upphittad men tuggad apport än en apport som ligger kvar i skogen. Så jag är nöjd iallafall. Så även Tosca.

En vänsterböj till och över stig och traktorspår... men sen tog det plötsligt tvärstopp. Länge, länge stod hon alldeles stilla med näsan ner i lingonriset. Till sist gick jag dit och fann detta. Vet faktiskt inte riktigt vad det är. Ser ut som horn eller kanske en bit av en klöv eller vad???  Otroligt intressant var det iallafall, även om hon, konstigt nog, inte valde att plocka upp det.

Just här kom det också en stor, surrande humla som måste jagas litegrann, för nu var ju koncentrationen ganska så bortblåst.

Men jag stod stilla och avvaktade och efter lite snurrande hit och dit så klev hon på spåret igen och tog sej fram till slutet, som var den här fårskinnsmojängen, som i vanliga fall är rysligt populär.

 Idag lade hon den bara på sidan och stod och såg sööööööt ut, lilla hjärtat.

När vi kom hem ville hon helt enkelt inte kliva ur bilen. Oooooooorkar inte...  sa hon och rörde inte en fena.

Idag kom priset som vi vann i den där fototävlingen nyss. Tandvårdsgrejor till hunden och en ryggsäck till mej. Tosca undersökte det hela mycket noggrant och var nog lite besviken för att hon inte hittade några gotter.

Tandborsten ska jag minsann börja använda men det andra vet jag inte... nån som har erfarenhet eller synpunkter på PlaqueOff?

Kommentarer

  1. Åh, är goretex sååå tätt!

    Kul att Tosca är så duktig i sin springergrunka till cykeln och också gillar det och spårandet går också framåt.

    Grattis till vinsten, det har blivit lite sånt på sistone, Fb blev ett lyckokast för dig och jag är imponerad över att du uppdaterar så flitigt där och ändå skriver i bloggen. Ryggsäcken blir ju bra att ha. Vg Plaque-Off så googla runt lite och bilda dig en egen uppfattning. Ankan får det inte men jag är lite påverkad av vad veterinärerna sa på den tiden jag jobbade på Hundmedicin: innehåller mycket jod och om det luckrar upp tandsten (kalk) hur påverkas då skelettet? Visst finns det för människor också men det är ju inte som att vi tuggar i oss det morgon och kväll normalt ändå... Jag borstar inte heller Ankans tänder så ofta längre eftersom märgben då och då gör jobbet så strålande bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag googlade och hittade också det där om jod och blev lite betänksam. Har ju aldrig i stort sett gjort något alls åt hundarnas tänder och de har klarat sej bra ändå. Som Ida... perfekt garnityr i hela sitt liv utan att jag så mycket lyfte på en läpp. Och hon åt frysmat... mjukt å fint å inget tuggande alls.

      Jag vet inte hur jag ska göra, faktiskt.

      Och ja, jag är jätteglad att hon gillar att springa bredvid cykeln, för jag gillar ju att cykla. Med tiden kan det bli längre turer än den kilometer x 2 med prommis emellan, som det handlar om just nu.

      Radera

Skicka en kommentar