Tosca-varianter en svår dag

När hussen köpte en kopp kaffe bjöd man på en bulle som tilltugg. Han valde givetvis en Tosca-variant.

En tur till Gimån. Tittar man noga på mittenbilden har någon roat sej med att göra en liten gubbe av stolpbiten.

Fram emot kvällen anlände vi till Mellansjö och det blev en tur ut på udden. Vovven var pigg och galen och plockade ganska omgående fram älg-skuldran som hon lämnade sist vi var här. Men kontrasten mot för hur hon var sist var total... idag var hon fullkomligt kontaktbar trots fyndet i munnen. Inte det minsta lilla "dum". Bara fin, galen och go'!

 Isen börjar släppa invid strandkanterna. Slurp, slurp!

Efter att ha åkt bil en del idag var det skönt att låta den springa. Hon har en helt unik, oslagbar stil, den här lilla damen *ler*

 Vildögd, vansinnig och alldeles glad och lycklig!

 Hon är helskön, vår Tosca!

 Måste bara kyla ner tassarna lite efter allt springande.

 Ska vi gå hem, eller...??

 Sen bytte hon ut skulderbladet mot ett revben...

... lika glad åt det och fortfarande lika kontaktbar och fånade sej inte en sekund. Så härligt när allt bara är som det ska och kommunikationen är fungerande åt båda håll.

För två år och två dagar sedan tog jag den här bilden. Älskade, älskade Ida... den här dagen för två år sedan fanns du inte mer. Imorgon skulle du fyllt 14 år.

Jag hade inte tänkt uppmärksamma dagen så här, utan låta minnena få vara mina. Men ändå... hon förtjänar att synas, även om hon inte trampar på vår jord längre. Så därför... här är Hon. Ida. Mina tårar är inte slut, men jag är tacksam att jag fick vara Idas människa de år vi fick tillsammans.

Kommentarer

  1. En underbar bild på fina, fina Ida.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet att du tycker om den och jag gör det också. Plötsligt bara stod hon där och var så vacker som aldrig det.

      Radera
  2. Jättesöta Ida!

    En ny älskad vän kan aldrig helt fylla tomrummet efter den tidigare... så är det bara. Istället skapas det liksom ett nytt utrymme i hjärtat för den nya vännen.

    Så ska det va' och det gör ont länge, länge - man måste ge sig tid att sörja färdigt innan de glada minnena tar över. Tårar är helt okej!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, ingen vän är istället för någon annan. Alla vänner har sin egen plats.

      Och visst är det okej med tårar, de måste ut helt enkelt. Ibland ofta, ibland med lite längre mellanrum. Ibland väntat, ibland helt oväntat.

      Radera
  3. Annika i Lindby23 april 2016 14:27

    Fina Ida <3 Skönt ändå att Tosca kommit in i ert liv. Det verkar inte vara några tråkiga stunder där inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är gott att ha en fyrbent kompis. En sån som Tosca har man inte tråkigt tillsammans med, men hon ersätter ju inte någon annan. Hon är sej själv och det är bra, det.

      Radera

Skicka en kommentar