Söndag - puh!

TUR att det blir måndag efter söndag, så man får vila upp sej lite. Helgen har varit intensiv, men bra såklart. En och annan gång ser Tosca ut såhär när man öppnar bakluckan. Hon har lagt sej med huvudet på plastlådan och somnat. Och vill inte på villkors vis vakna och kliva ut, näpp. Ligger där hon ligger, bara, och det krävs ordentlig övertalning för att få henne att kliva upp och komma med ut ur bilen. Knasfia.

På väg hem från jobbet på förmiddagen hämtade vi grabbarna i Bosvedjan. De ville följa med hem med Tosca en stund innan vi skulle iväg på vidare äventyr. Emil hade bakat eget hundgodis med bland annat lever och bovete. Tosca var mer eller mindre galen och ville bara ha mer och mer och mer!!! 

Det kallar jag en Bagare med stort B! Heja Emil!

Tosca och Johan "leker" på golvet. Det vill säga, Johan ligger där och försöker freda sej mot Tosca, som med alla medel försöker pussa honom, bita och dra i snöret på tröjan och i princip hoppa och studsa PÅ honom... *S*

Efter en skogsprommis med valpen och ett kort stopp hemma, så jag hann packa mina badkläder, drar vi iväg till badhuset. Alfred har så länge och så gärna velat bada nån dag när man får vara i ReLaxen även om man är under femton år... och nu gjorde vi slag i saken.

Undervattenskameran är laddad.

 Hopp, hopp och hopp!

ReLaxen med bubbelpool och ångbastu. Alfred funderar lite kring det där med ånga och jag försöker förklara att när vatten blir väldigt varmt blir det som ånga i luften istället för rinnande... det är som dimma, ungefär. Säger jag. Det är inte så enkelt att förklara begripligt för en fyraåring.
Fast Alfred svarar tvärsäkert:
- Ja, jag VEEEEET! Det är sånt som pappa gör på jobbet också.

Och ja, det är ju helt rätt att det släpps ut en hel del ånga i luften kring Ortviken, där pappa Olle (och några till) gör papper hela dagarna. Och hela nätterna också, för den delen. Alfred har koll på läget, han.

Vi orkar inte tänka på matlagning idag, så vi köper med pizza hem efter badet.

Så är det Toscas tur att få göra nåt kul. Vi tar en tur till Berga och går på nya vägar igen. Det är så kul att få nya intryck. Här är en skoterled som jag aldrig följt särskilt långt. I början här har jag varit och tränat sök för många år sedan, men ikväll traskar vi iväg, bara.

 Solen skiner på trädtopparna...

 ... men når inte ner på vägen/stigen där vi går.

 Bajs från... vaddå, Hillevi? Storlek som hundbajs (hund i storlek briard).

Ju längre vi går desto finare och smalare och mysigare blir det. Här finns det plötsligt en väl inhägnad fårhage till vänster. Mitt i skogen. Inga hus syns till. Märkligt.

Men en mycket rejäl grind har man byggt. Vi går inte in genom den, även om det inte syns till några ulliga djur, utan fortsätter på den ursprungliga vägen.

Den är så lång att vi måste vända, för vem vet var vi annars hade hamnat? Det får vi ta reda på en annan gång. Men att vi återvänder hit, det är då helt säkert.

Och nu är jag alldeles trött. Man blir det av att jobba dygn och bada och sånt.