LGF

Känner mej som ett LGF, ett LångsamtGående Fordon. Borde ha en röd triangel på ryggen, så folk kan bromsa in och inte riskerar att springa över mej. Rör mig sakta, först in på Ohlssons tyger där jag köper en liten bit resår (lagom runt Alfreds mage), och sedan in på Kulturmagasinet, där bibblan är belägen. Där lånar jag en ljudbok, så att vi kan fortsätta att ta det väldigt lugnt här.

Sture har trillat dit på förkylningen, han också, och har det inte särdeles roligt alls. Jag har sovit ganska gott, trots allt, men blir inte kvitt oljudet i öronen. Fruktansvärt enerverande är det och jag hoppas att det bara är en tillfällig tinnitus, som tänker ge med sej nån gång. Helst nån gång väldigt, väldigt snart.

Kommentarer