Skogen

 - Va?! Har du OST?! Då vill inte jag springa omkring i skogen för mej själv, då vill jag vara med DEJ!!

Jodå, i min jackficka låg en liten ask med osttärningar, som skulle bli belöning till ett litet spår, som låg och gottade till sej medan vi busade runt i skogen på annat håll. Eller ja... så jättemycket bus blev det inte, för fröken Kaka ville vara med mej och käka ost. Tänk, att hon tycker att just det är så gott!

Vackraste ögonen i världen, ja det har hon iallafall.

Och lite var hon förstås ute och rörde på sej, trots osten i min ficka. Här på ett hygge. Hon har varit längre bort, men ska hon synas på bild får jag ju vänta tills hon kommer lite närmare. Som så här, ungefär.

Sen var det alltså dags för ett litet, knappt 300 m långt, spår igen, då. Tosca var så duktig. Hittade alla tre pinnarna och slutet också. Och åt inte sönder pinnarna heller. Sicken brud! Självklart blev det ostbelöning så det stod härliga till!

Nu behöver vi längre spår (väntar på barmark!) och så lite mer räta vinklar, inte bara böjar som vi gått nu. Vi tränar på, så gott det går.