Efter en förmiddag av det mindre angenäma slaget, men som kanske ändå ger något i slutänden, bar det iväg hem för lunch och sen raka spåret ut i skogen.
Först plumsade vi fram i ett uruselt skoterspår en knapp kilometer, sen kom vi ut på en skogsväg som var plogad(!!!) Skönt för mina ben, som var trötta, men Tosca ville göra det mer besvärligt för sej, så hon gav sej ut i djupsnön.
Måste har varit rätt jobbigt...
... att ta sej fram där?!
Här var det lite enklare. Skoterspåret, som inte var alls nåt sånt där bra skoterspår, utan löst och moddigt och man gled hit och dit i pulversnön.
Men solen sken vackert.
Och Tosca försökte rulla sej på den plogade vägen. Det gick precis lika bra som vanligt.
Fina busfian fick nåt tokryck också. Hittade inga pinnar, så då gav hon sej på mej istället. BET mej rejält både i armen och handen. Inte bara busnafsade utan tog i och bet ordentligt. Tur jag hade tjock jacka på mej! Galning. Jag får se till att ha med mej nån leksak ut som hon kan få när hon känner sej alltför lattjolajbanbusig och behöver bita nån/nåt.
Snötäckt sten, minst fyra meter hög. Häftig formation.
Vem har gått här, månntro? Ser ut som ekorre, kanske, men är ju alldeles för stort spår? Min telefon ligger där som jämförelse och den är av ordinär storlek. Ekorrspår ska vara sisådär 5 cm, googlar jag mej till. Men vad är det då? Grävling? Men det är väl för kallt för dem nu? Och de har väl en bakre trampdyna också?
Nån gissar på större rovfågel, men har de fyra tår framåt sådär??
Ja, jag har ingen aning. Nån som vet??
Kommentarer
Skicka en kommentar